Portersteken firar 1 år med ölbloggarträff på Slottskällan, del 1

Idag fyller bloggen ett år, vilket jag firade i förväg med ölbloggarträff igår. Det var förstås inget planerat utan bara en trevlig slump att det inföll sig så. Och vilket ettårskalas det blev! Jag minns förresten att jag hade tänkt mig (och fortfarande tänker mig) att bloggens design bara skulle vara tillfällig, och ett år senare är den fortfarande likadan. Jaja, någon gång...någon gång...

Strax före klockan sex igår mötte jag upp ett gäng tillresta ölbloggare på tågstationen här i Uppsala och med raska steg promenerade vi bort till Slottskällans Bryggeri där Jonas och Anders dukat upp för en ordentlig helkväll. De som var med på träffen var jag, Jonas från Pilsner.nu, Johan från Gjölen, Stefan från BeerDrivel, Markus/Gyllenbock från Öl är gott, resor är kul, Eirik och Eddan från Basunen, Magnus från Ofiltrerat, Peter från Fat och flaska, Tom från Fajan & Jöns, Jonas från Öl i Stockholm och så Anders som äger Slottskällan (och lite senare tittade bryggmästare Urban förbi en stund också). Som ni säkert märkt vid det här laget är jag inte så duktig på det här med att ta kort att lägga upp här, men många andra var riktigt triggerhappy med sina kameror så håll utkik på de andra deltagarnas bloggar.

Vi välkomnades med ett varsitt glas ofiltrerad Red Ale, som knappt går att jämföra med den vanliga, filtrerade varianten som säljs på bolaget. Massor av härlig amarillo och karamell! Jonas, som grundade Slottskällan, berättade lite kort om när han startade bryggeriet -97 men sedan fick kliva åt sidan pga utbrändhet i början av 2000-talet. Bryggeriet fick andra ägare som inte heller är kvar längre, och sommaren 2009  tog alltså Anders Slotte, som är en gammal vän till Jonas, över verksamheten. Vi tog en snabb runda i bryggeriet innan trapporna blev alltför branta. Den underbara doften från mäskkaret låg kvar efter dagens bryggning. Bryggerier luktar verkligen gott! Årsproduktionen är nu uppe i ungefär 700 000 liter (inkl St Eriks öl som kontraktbryggs där) och med de fyra nya lagringstankarna som kommit på plats men ännu inte är i bruk får man en teoretisk kapacitet på 900 000 liter. Den extra kapaciteten gör det framförallt smidigare att klara av perioder med högtryck, t ex kring julölssläppet. Inne i ett hörn låg också några Aberlourfat som man lagrade lite av sin imperial stout på, till en början mest som ett experiment som jag förstod det.

Innan vi kom igång med ölprovandet på allvar grundade vi med en buffé som Slottskällan bjöd oss på. Till maten dracks Nelson och mer ofiltrerad Red Ale som båda gjorde sig bra till den ganska varierade buffén. Nelson hade dock tappat lite av sin humlearom sen jag drack den senast, men det är fortfarande en riktigt kompetent pilsner och särskilt om man ser till den lite lägre alkoholhalten. Innan vi gick vidare på efterrättsprovningar så provade vi Peters hembrygd, ett litet hopkok av vad han hade kvar hemma i malt- och humleväg som resulterade i en öl på 3 %. Tyvärr var den väl inte riktigt klar och var mer spännande än bra. Vi smet även emellan med Nögne Ö Cascara Bitter. Cascara är ett te som man gör på de bär som innehåller själva kaffebönorna, och detta öl var alltså bryggt med sådant te och det var verkligen en väldigt telik smak, helt utan minsta spår av kaffe.

Kvällens första raritet dök sedan upp i form av en flaska Slottskällan Vrak som Jonas lyckats lägga tassarna på. I korthet är det ett veteöl som bryggdes 2000 (eller 2001?) med jäst som man kultiverat fram från ölflaskor från ett vrak i östersjön. För den långa och mycket intressanta varianten av vrakhistorien så rekommenderar jag varmt att man läser Jonas inlägg om det hela. Flaskan skulle tydligen ha lagrats i goda förhållanden, men vi förstod väl ändå att det skulle bli mer intressant än gott. Vrak var blekgul och helt klar och påminde en del om ett mousserande vin i utseendet, och vissa tyckte även att det påminde om cava (spanskt bubbel) i smaken. Doften var väldigt oxiderad och hade jag inte vetat vad det var hade jag absolut gissat att det var ett barley wine jag doftade på för det var massor av smörkola, karamell och vinösitet, med små inslag av syrlig frukt. Smaken var däremot väldigt blek och vattnig vid det här laget.

Det var en lång kväll, så detta blir uppdelat på fler inlägg. Fortsättning följer...