Mars månad avslutades med en provning med Ölsällskapet Gambrinus, och som brukligt med detta ölsällskaps organiserade provningar så var det en blindprovning av fyra öl på ett hemligt tema. Det var Johan som som hade hittat på tema denna gång och det visade sig vara ett gäng intressanta öl med ett riktigt klurigt tema.

Då det var två mörka och två ljusa öl kunde man ganska snabbt räkna med att någon särskild ölstil inte skulle vara temat. Jag tänkte då att det antingen borde vara en särskild ingrediens eller kanske ett visst bryggeri. Den första ölen smakade som flytande knäckebröd av lite kraftigare slag, t ex Falu Rågrut, dock med en något fadd smak. Redan här föddes en idé att det kanske kunde vara så att rågmalt utgjorde temat, och utan att vi sagt något till varandra så kläckte Hasse som satt bredvid mig precis samma idé. Med den idén i huvudet så smakade förstås de resterande ölen också lite rågaktigt, men efter noggrant sniffande och smakande tillsammans med vetskapen att rågöl inte är det lättaste att få tag på i Sverige (det var 31 pers på provningen så det behövdes ju lite kvantitet) så började jag fundera på annat.

Öl nummer två var gyllene, lätt i smaken, småfruktigt och ganska beskt och kändes spontant som en pale ale. Det tredje ölet var något ljusare men också beskare och med en råare humlearom och vi började fundera på om det kanske var något med citra i. Det sista ölet var becksvart med ett brunt skum och var helt klart en imperial stout och jag började fundera på om den kanske kunde vara lite lätt fatlagrad också. Jag var fortfarande lite inne på rågspåret när Mattias, som kom lite sent pga försenade tåg, satte sig brevid mig och började sniffa och direkt sa att det kanske kunde vara BrewDogöl.

Vi började spåna på vad det i sådana fall skulle kunna vara och med denna nya idé i huvudet placerade vi in  ölen som Zeitgeist, Lager 77, Punk och Riptide som bästa matchningar och började fundera på om det kunde vara rätt. Jag tyckte dock inte att Zeitgeist smakade så otroligt mycket som knäckebröd som ettan, Lager 77 var inte så fruktig och det var nog inte heller 5 AM Saint. Trean hade fel humlighet för att vara Punk och nya Punken släpps ju först imorgon. Dessutom var den för klen för att vara Hardcore. Fyran kunde dock vara Riptide. Längre än så kom vi dock inte innan det var dags att börja gissa högt på temat. Diverse idéer hördes runtom borden men Johan avslöjade att ingen var riktigt rätt men att BrewDog ändå var på rätt spår, så det började gissas på olika bryggerier. När någon sa Flying Dog och Johan svarade att det också var på rätt spår så var Mattias (tror jag) snabb på att gissa på att det var hundölstema, och visst var det så. De övriga två bryggerierna/märkena var Visbys Bulldogserie och Mainebryggeriet SeaDog. Ett riktigt klurigt tema måste jag säga!

Då återstod bara att gissa på vilka öl det var också. Eftersom SeaDog är rätt okända i Sverige så var Johan snäll och avslöjade att första ölen var deras Hazelnut Porter. Tvåan blev då ganska enkel att pricka in som en Bulldogöl då de generellt sett gör klenare öl än Flying Dog och BrewDog, och det var Sitting Bulldog IPA för att vara exakt. De sista två ölen blev då väldigt enkla att placera som Snake Dog IPA och Riptide. Jag har inte ens smakat Riptide, men jag visste att bägge dessa fanns i beställningssortimentet och Gonzo kunde jag räkna bort då den är humligare än den stout vi fått.

Sedan var det en herre vid mitt bord som började plocka fram några flaskor som han fått av en vän från Kalifornien. Först kom Hoptopia DIPA upp, en rökt dubbel-IPA som mest luktade myggmedel, skokräm och gummi, blandat med en viss fruktighet. Intressant på sitt sätt, men inte särskilt gott. Hans andra öl var Moylans Kilt Lifter, en öl i starkare skotsk stil som luktade intensivt av vaniljdrömmar, sockerkaka, karamell och kaffelikör, men vars smak var betydligt blekare. Svårbeskriven, udda och intressant men också klart drickbar trots den lite bleka smaken. Den tredje och sista extraölen som de lyckliga vid mitt bord fick en varsin skvätt av var ingen mindre än Pliny the Elder. Buteljerad 10:e februari, dvs för sju veckor sen, men trots det tyckte jag att den var klart godare än den PtE från Cracked Kettle som jag tidigare provat, trots att den från Cracked Kettle var något färskare.

En mycket trevlig provning på alla sätt och vis. Blindprovningar är otroligt nyttiga, roliga och utvecklande. Jag har redan börjat klura på något tema som jag kan använda om jag får tillfälle ett hålla en blindprovning med Gambrinus till hösten eller så.

Imorgon väntar både påsköl och nyheter i fasta sortimentet. Jag ska direkt till jobbet efter skolan så det är ju tur för mig att det inte är några öl som tar slut "för evigt". Riktigt kul att Saison Dupont, Gonzo. Nils Oscar Hopyard, Rodenbach Grand Cru m fl kommer till fasta sortimentet. Till sist är det också kul att Mars månad slår nytt besöksrekord på bloggen, alltid kul att veta att det finns folk som kikar in här emellanåt.

Då är det en tur till Blåkulla som gäller. Förra året började nämligen Slottskällan att göra sin påsköl, Blåkulla, med ekologisk malt och ekologisk humle och man passade samtidigt på att byta stil, tidigare var det nämligen en dunkel. Nu är det en ale på 4,8 % bryggd på pilsner-, münchener- och karamellmalt och humlad med hallertau som på RateBeer klassificeras som en altbier, och jag är nog böjd att hålla med. (På BeerAdvocate verkar man ha missat att den bytt recept och stil.) Blåkulla är den enda av de påsköl som släpps på Systembolaget på fredag som är bryggd med ekologiska råvaror.

Direkt när jag provade den så tänkte jag "lamm!" så jag gick och kollade vad det fanns för lammkött på ICA och hittade lite lammrostbiff (som är en del ur en lammstek). Jag brynte köttbiten runt om i lite smör och olivolja och la sedan över den i en ugnsform. Jag pressade en liten vitlöksklyfta i en skvätt olivolja och klappade in hela köttbiten med vitlöksoljan och kryddade ordentligt med salt, peppar och rosmarin och körde in det hela i ugnen på låg värme (125-150 grader). Använd köttermometer, vid 65 graders innertemperatur är köttet rosa och vid 75 är det helt genomstekt (vilket jag tycker man ska undvika eftersom det blir ganska torrt). Kom ihåg att låta köttet vila 10-15 minuter innan du skär upp det. Till detta skar jag upp potatis, rödbetor och lök i klyftor som jag rörde runt med olivolja och saltade ordentligt och rostade i ugnen i ungefär 25 minuter på 225 grader.

Det hela blev en, i brist på bättre ord, rustik måltid som ölet gjorde sig mycket väl till. Det är en mycket försiktig humling i ölet vilket gör att det inte kommer någon kraftig humlesmak och bryter av, utan samspelet mellan det maltiga och maten får pågå ända tills nästa tugga. Just att ha ugnsrostade rödbetor och lök som tillbehör tyckte jag blev mycket trevligt, då de får en väldigt fin, rund och söt smak av ugnsrostningen, och det går väldigt bra ihop med både ölet och lammet. Blåkulla smakar av mörkt bröd och lite karamell och lär vara trevligt till de rätter på påskbordet som drar åt husmanskost. Jag är lite osäker på om det verkligen funkar till sill?

Som sagt så är det malten som spelar huvudrollen i Blåkulla så är man en hophead är det inte rätt öl att köpa. Om man inte är humlefixerad så är det ett trevligt matöl och jag håller den någorlunda låga alkoholhalten som ett plus. På egen hand blev det dock lite trist i längden, så personligen kommer jag att hålla mig till att dricka den som matöl men så är jag också lite lagd åt humlehållet ändå.

Not: Jag jobbar lite extra på Slottskällan med att hålla i bryggeriprovningar, vilket jag inte vill undanhålla er läsare när jag nu skriver om ett av deras öl. Eftersom jag tycker om att lyfta fram det som är lokalt för mig har jag valt att inte låta det hindra mig från att skriva om deras öl. Jag själv tycker inte att det hindrar mig från att vara objektiv i det jag skriver, men vill ändå vara öppen med detta.

I måndags mötte jag upp Gjölen-Johan, hans brorsa Mattias, Hammer-Micke och Per hemma hos Mattias för en liten provning av samtliga nyheter från mitt i mars. Vi värmde upp lite lätt med Mickes egna Hammer IPA, och vi knäckte dessutom en Ingrid att testa brevid, mest på kul och för att Per inte provat den innan. Sedan körde vi på med nyheterna.

Citra Weiss kändes som en bra idé men vi var rätt så överens om att det inte lyckades och att den inte nådde upp i samma klass som vanliga tyska veteöl. Vi gick raskt vidare på Vuur & Vlam, som jag hade tjuvstartat med till middagen innan jag åkte dit. Kan väl bara upprepa mig själv med att det är en väldigt kompetent IPA med mer fokus på arom än beska.

Vi gick vidare på två öl i stark belgisk stil, nämligen Pere Jacques och Mooi & Meedogenloos (man måste nog dricka upp en sådan innan man kan uttala namnet korrekt). Amerikanska tolkningar av belgiska öl tycker jag brukar kunna bli lite hit and miss men PJ överraskade oss positivt och var riktigt smarrig. Mattias hade tydligen redan köpt på sig en ny flaska. Härligt karamellig och bärig, lite som Rodenbach Vintage utan syran faktiskt. M&M kändes lite kladdig i doften men sken upp ordentligt i smaken med massor av choklad, torkad frukt och kryddig humle som också gav en fin besk avslutning.

Fortsatt mörkt och humligt blev det med Hophorn, där vi dessutom slängde in en flaska Amager Double Black IPA från ett tidigare släpp för att jämföra lite. Jag tror att alla hade druckit båda innan, men inte mot varandra. Åsikterna gick verkligen isär kring vilken som var bäst och varför, men jag föredrog i varje fall Hophorn som jag tycker har en bättre humleprofil.

Därefter åkte vi tillbaka till Belgien med Cuvee de Ranke, som är en mix av lambic och belgisk suröl och då tyckte vi förstås att det var passande att prova den mot en ren geuze och plockade fram en Lindemans Cuvee Rene. De Ranken luktade väldigt likt en geuze men i smaken var den sötare och nästan funkfri.

Det tyngsta artilleriet kom nu in i form av Hr Frederiksen Weasel Brunch och Hel & Verdoemnis Misto BA som provades mot varandra, och därefter den rökta Hemel & Aarde. Vissa likheter fanns helt klart mellan mixdansken och H&V Misto, men den förra hade också en tydlig humlig arom och bitterhet som Misto saknade, medan Misto var mycket rundare med tydligare bourbonkaraktär, lite kokos och en lätt, värmande spritighet. Hemel & Aarde var inte riktigt så rökig som förväntat utan nöjde sig med en försiktig, torvig rökighet som verkligen gick hem hos mig. Jag gillade verkligen samspelet mellan rökigheten och dess fruktiga chokladtoner.

Vi kände att vi inte riktigt ville säga tack och adjö här så Mattias fiskade fram en flaska Samuel Smith Imperial Stout som hade en betydligt mer engelsk framtoning med mer syltad frukt och en svag syrlighet. Bland de minst goda ölen denna måndagskväll, men det kan man ju inte skämmas för i det sällskapet.

Jag är riktigt glad att jag träffat det här gänget att dela lite rolig öl med. Något jag verkligen saknade i Falun var just andra ölintresserade personer i någorlunda samma ålder som mig själv.

Jag har funderat lite över hur svenska bryggerier framställer sig själva på Internet. I en värld där allt mer sker i onlinemiljö är det viktigt att som företag också synas på nätet och ibland undrar man om våra svenska bryggare insett detta. Därför har jag kollat igenom några svenska mikrobryggeriers hemsidor samt facebooksidor och gjort en liten sammanställning. Jag inser att det finns fler sätt att förmedla information på nätet men detta anser jag vara de två viktigaste.

Det här har jag verkligen inte gjort för att peka ut någon, det var helt enkelt något jag först gjorde av eget intresse och sedan tänkte att det kanske kunde vara intressant för andra att ta del av. Därför vill jag också ta tillfället i akt och säga att det vore trevligt för mig, både som konsument och som bloggare, om våra bryggerier kunde bli ännu bättre på att ha uppdaterade hemsidor och komma ut med nyheter. Jag förstår att alla kanske inte har kunskapen att göra en flashig hemsida, men det finns säkert massor av ölnördar därute med goda kunskaper i att bygga hemsidor som gärna skulle hjälpa sitt favoritbryggeri att snygga till sin hemsida. Att sedan uppdatera med nyheter och slänga upp lite bilder emellanåt, på en hemsida och/eller på facebook, tar inte särskilt mycket tid och är väldigt enkelt.

Dugges hemsida är snygg, lättnavigerad och med bra basinfo om deras olika ölsorter. Nyhetssidan uppdateras inte så jätteofta, men det ser ut att ske kontinuerligt i alla fall. Det verkar inte finnas något nyhetsbrev som man kan prenumerera på. Jag är inte riktigt säker på om deras Facebookgrupp har startats av dem själva, men där händer det inte särskilt mycket.

Eskilstuna Ölkultur har en hemsida som ger ett hemsnickrat och ganska plottrigt intryck men som innehåller mycket information om bryggeripuben och deras öl. Det finns ett veckobrev på hemsidan, men jag hittar inget sätt att få detta skickat till sin mail. Deras Facebooksida uppdateras ofta med vad som är på gång.

Hantverksbryggeriets hemsida är snygg och lättnavigerad men ganska liten och med sparsam information om deras öl. Väldigt långt mellan nyhetsuppdateringarna på hemsidan, men de har å andra sidan utskick av nyhetsbrev. Det är inte särskilt mycket aktivitet på deras Facebooksida.

Jämtlands har en riktigt snygg hemsida vars design verkligen passar in i bryggeriets profil på något sätt. Informationen om deras öl känns dock lite trist, jag hade gärna sett mer "nördiga" fakta. Nu är det, om jag inte minns fel, bara det som står på etiketterna samt det som står på Systembolagets hemsida. De har en bryggeriblogg som det skrivs lite väl lite i och för att få deras nyhetsbrev måste man vara medlem (för en engångskostnad) i deras akademi. Deras Facebooksida bjuder inte heller på särskilt mycket information.

Nils Oscar har också en väldigt stilren hemsida och är väldigt informativ med en liten ölskola, gedigen info om deras öl samt företagets historia. De har även en liten avdelning om mat och dryck. Nyhetssidan verkar uppdateras ofta, men det finns å andra sidan inget nyhetsbrev att prenumerera på vad jag kan se. På Facebook har de dels en profilsida (som en vanlig person) och gruppen Nils Oscar Goda Vänner. Sidorna har liknande innehåll och uppdateras relativt ofta, men hade det inte varit bättre att hålla sig till en sida?

Nynäshamn måste jag berömma för den otroligt bildrika genomgången av en bryggdag som de har på sin hemsida. Det är dock synd att de inte tagit sig tid att uppdatera sin historiesektionen med sin moderna historia än. De har såväl en bryggarblogg som en någorlunda uppdaterad nyhetssida. På Facebook finns en grupp för bryggeriet, men det verkar inte vara de själva som står bakom den.

Närkes hemsida är ju i ärlighetens namn rätt så långt ifrån den kvalitet som deras öl håller, men de är i varje fall ganska bra på att uppdatera med nyheter, som man också kan få som nyhetsbrev till mailen. Någon sida på Facebook hittar jag inte.

Ocean har en välgjord hemsida med bra info om deras öl och i alla fall lite nyhetsuppdateringar, dock inget nyhetsbrev vad jag kan se. De har en "Vad händer?"-sida som verkar vara helt tom. Kul idé med ett eget forum även om aktiviteten där är liten. På deras Facebooksida är det desto mera aktivitet med nästan dagliga små uppdateringar, foton och länkar. Gilla!

Oppigårds hemsida är väldigt enkel och lättnavigerad. Mycket bra info om deras ölsorter och om företaget, men lite knapphändigare med nyhetsuppdateringar. Det finns också ett nyhetsbrev att prenumerera på som skickas ut några gånger om året. På deras Facebooksida är det ganska bra med aktivitet.

Skebo kör en sorts bloggform på sin hemsida vilket känns som ett kul grepp, men när det uppdateras så sällan så faller idén lite. Ganska snål info om deras öl. Jag hittar ingen facebooksida.

Sigtuna har nyligen snyggat upp sin hemsida ordentligt, men det är fortfarande ganska klent med information och det finns inte heller något nyhetsbrev att ta del av. Å andra sidan är de väldigt aktiva på sin Facebooksida så vill man hänga med på vad som händer hos Sigtuna är det där man ska hålla koll.

Slottskällans hemsida är enkel men snygg och väldigt lättnavigerad. Bra info om deras ölsorter och lite mer sparsam info om bryggeriet och dess historia. Det finns inget nyhetsbrev, men små nyheter finns på sidan och på deras Facebooksida uppdaterar man relativt frekvent.

Strömsholms har en hemsida av något äldre snitt och det är inte alltid helt lätt att hitta det man vill, men infon finns där om man letar. Det finns även ett nyhetsbrev som man kan prenumerera på. På deras Facebooksida är det god aktivitet.

Som ni kanske har märkt så har jag inte tagit med alla bryggerier här, framförallt har jag utelämnat de allra nyaste. Dels var det tillräckligt med jobb att gå igenom alla dessa och dels känns det mest intressant att kika på hur de etablerade bryggerierna lever på internet.

Överlag tycker jag ändå att de flesta verkar ha fattat vikten av att leva på nätet också, men nästan alla skulle ändå kunna göra det ännu bättre. Jag kan förstå att de allra minsta bryggerierna helt enkelt inte har tid, men på de medelstora och stora mikrobryggerierna borde man kunna hitta tid för att lägga in mer basinformation och sköta småuppdateringar. Som sagt finns det säkert många därute med kunskaper i att bygga hemsidor som gärna hjälper sitt lokala bryggeri att piffa upp sin hemsida om det behövs. Ölvärlden är ju ett fantastiskt community som jag inte tycker att bryggerierna ska vara rädda för att utnyttja när de behöver det.

För att få något gjort innan kvällens aktiviteter drar igång om en timme fick det bli en middag framför datorn idag, samtidigt som jag skriver på ett längre inlägg om de svenska bryggeriernas internetliv. Får se om det hinner bli klart ikväll. På tallriken finns sataykyckling med ris, jordnöts- och kokossås och lite sallad. Till det en De Molen Vuur & Vlam som gör sig alldeles utmärkt till då beskan väcker såsens inneboende kryddhetta till liv, maltsötman gifter sig med kokossötman och all humle är helt enkelt bara härlig. Det enda jag kunde önska är att flaskan var större.

Vad är då kvällens aktiviteter? Jo, det vankas provning av mitt-i-månaden-nyheterna med bland andra Gjölen och Micke som bryggde Hammer IPA. Jag tror att vi lyckades få tag på alla nyheter, så det ska väl kunna bli en intressant provning även om jag nu tjuvstartat lite med Vuur & Vlam.

För tre veckor sen skrev jag att Amarillo var på väg att kvala in till ordinarie pga god försäljning i beställningssortimentet. Oppigårds skriver nu på sin nyhetssida att Amarillo nu faktiskt har sålt tillräckligt mycket för att kvala in till ordinarie sortimentet. Tack så mycket till Olle som påpekade det! Äntligen säger jag!


Amarillo har dock hamnat i T9 vilket innebär att det är upp till butikerna om de vill ta in den eller inte. Jag tror, men är inte säker på, att varje butik får välja ett visst antal produkter ur T9-sortimentet. Om inte din butik tar in Amarillo så är det alltså bara att påpeka för personalen att du skulle vilja ha den på hyllan där och hoppas på att de tar in den. Om den ändå inte kommer till din butik ska du ändå kunna beställa den flaskvis och det ska dessutom bara gå på någon dag att få hem den, till skillnad från ca en vecka som det är för produkter i beställningssortimentet.

Uppdatering: Oppigårds skriver på sin Facebooksida att Amarillo kommer ligga kvar i beställningssortimentet ett litet tag till, eftersom de behöver lite tid för att brygga mer av den innan de har tillräckligt mycket av den för att släppa i ordinarie. Tidigast 30 maj kommer den dyka upp i T9. Håll ut, ölvänner!

2009 bryggde Oppigårds ett öl för att fira sitt 7-årsjubileum, som kort och gott gick under namnet 7th Anniversary och som fick ett mycket gott mottagande på SBWF den hösten. Till våren 2010 släpptes samma öl i Systembolagets vårsläpp under namnet Amarillo Spring och blev en omedelbar försäljningssucce. Tack vare dess popularitet beslutade Oppigårds att den skulle bli en året-om-öl som numera återfinns i beställningssortimentet. Detta har gett mig möjligheten att testa den sida vid sida mot årets våröl från Oppigårds, som kort och gott heter Spring Ale. Liksom med Amarillo har man bara använt en enda humlesort, men nu är det chinookhumle som gäller istället. Den är dessutom exakt 1 procentenhet svagare än Amarillo och har uppenbarligen en annan maltbas då den förutom alkoholskillnaden också är påtagligt ljusare i färgen, som ni ser på bilden.

Förutom färgskillnaden noterade jag också att Spring Ale bildade ett större skum med något större bubblor än Amarillo, men Amarillo höll uppe sitt skum något längre. Efter en stund har dock bägges skumkronor sjunkit undan nästan helt.

Båda ölen har en frisk och tydligt humlig arom men doftar ändå ganska olika. Spring Ale drar mer mot grapefrukt och tropisk frukt medan Amarillo snarare har kåda, bär och en mer allmän fruktighet i doften. Maltigheten är försiktigare i Spring Ale som blir ett lättare och friskare öl medan Amarillo jämförelsevis nästan blir småfet i sin maltighet. Beskan blir också mer påtaglig i Spring Ale med dess tunnare kropp medan Amarillo är något mer balanserad.

Jag tycker att Amarillo känns mer som ett våröl, där den extra alkoholen och större kroppen gör gott under de halvvarma vårdagarna. Spring Ale tycker jag däremot hade passat bättre som sommaröl, dess lättare och friskare approach vore finfint att svalka sig med en varm sommardag. Eller åtminstone en dag långt in på våren.

Jag prövade också att blanda lika delar av ölen till en Springarillo Ale, vilket inte alls blev så tokigt. Inte riktigt så att 1+1 blev 3, men åtminstone 2,25.

Köttfärsbiffar är alldeles utmärkta att slänga ihop när man inte har inspiration eller ork att göra något mer avancerat i köket, men samtidigt inte är den som nöjer sig med halvfabrikat. Ganska billigt är det också och är därför inte alls dumt som studentmat. Man kan också variera kryddning i oändlighet och man kan även alternera mellan nötfärs, lammfärs och blandfärs (jag misstänker att fläskfärs inte blir så bra?).

Så här gjorde jag dem just ikväll:
ca 500 g blandfärs
1 ägg
ca 0,5 dl grädde
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, pressade
½ paket fryst hackad persilja
ca 2 tsk spiskummin
ca 1 tsk rosmarin, torkad
salt och peppar

Blanda ihop alla ingredienser till en jämn smet i en bunke. Låt den gärna stå i kylen i någon timme så smakerna får dra till sig. Forma ca 15 biffar och stek dem i omgångar, några minuter på varje sida i smör och olivolja på medelhög värme. Ett tips när man ska forma biffarna är att skölja händerna emellanåt, med blöta händer fastnar färsen inte lika lätt i händerna. Servera biffarna med valfri variant av pasta eller potatis, en fräsch sallad och eventuellt en lättare sås, t ex tzatziki (särskilt passande om man gör lammfärsbiffar) eller bara en enkel gräddfilssås med lite salladskrydda eller liknande i.

Jag provade St Eriks IPA på SBWF och tyckte den var rätt trist och alldeles för lätt då, men tänkte att den kunde vara värd en andra chans under bättre omständigheter. Dessutom tänkte jag att den kanske kunde passa till den här maten. Jag tycker fortfarande att det är något som jag vill kalla för en lätt-IPA med sina 5,6 % och relativt lilla kropp för stilen, men jag upplevde den som bättre nu än på SWBF. Persiljan utgör den huvudsakliga kryddningen i mina biffar och ger en fräsch smak som går väl ihop med ölets friska humlighet från centennial och amarillo. Jag råkade steka en biff lite väl hårt och den småbrända ytan skar sig ordentligt med ölet, men det var ju egentligen mitt fel och inte ölets. Eftersom jag använde blandfärs den här gången blir biffarna inte så tunga och då passade det bra med just en lätt-IPA (eller pale ale) till. Även en sjyst humlig lager hade nog funkat mycket bra, t ex Slottskällans Nelson. Använder man lammfärs kan man behöva något lite robustare skulle jag tro, t ex en Modus Hoperandi eller kanske en Red Seal Ale. Tänk även på tillbehören.

Efter mycket krångel med Systembolagets websida lyckades jag få igenom en privatimportsförfrågan till Brill och nu har jag fått hem dessa två små godbitar. Eller små och små, Lost Abbey Serpents Stout ligger på 11 % och kommer i flaska om 750 ml och Three Floyds Behemoth är på 12 % i flaska om 650 ml, så man ska väl behandla dem med respekt.

Serpents Stout kostade 159 kr och Behemoth 229 kr, då är fraktkostnader inkluderade. Det tycker jag ändå är fair pris för att vara i Sverige. 8 dagar tog det från att jag bekräftat min beställning tills att jag fick SMS från bolaget om att de nu fanns i butiken. Jag behövde inte betala något i förskott heller, vilket ibland kan vara fallet vid privatimport. Kanske var för liten totalsumma helt enkelt? Nåväl, båda dessa öl har betyg över 4 på RateBeer, vilket ju borgar för att de åtminstone är drickbara.

Till ölbloggarträffen i förrgår hade Micke, en bekant till mig och Gjölen-Johan, lämnat av några flaskor av en av sina hembryggda öl, Hammer IPA, som vi provade under kvällen och jag tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om den. På tal om Gjölen så vill jag också passa på att välkomna honom tillbaka till bloggandet, efter exakt ett års uppehåll gjorde han nämligen comeback häromdagen.

Nåväl, Hammer IPA var det. Enligt Micke ligger den kring 6% och är bryggd på pilsnermalt och carapilsmalt samt humlad med amarillo, centennial, citra och simcoe och slutligen torrhumlad med simcoe. Micke hade minst sagt varit generös med antalet flaskor och det blev därför mycket över så jag körde en fräckis och plockade med mig några hem för utförligare provning.

Vätskan är blekgul och något oklar, och bildar ett medelstort, fluffigt benvitt skum vid upphällningen. Doften är tydligt humlig utan att bli aggressiv. Mycket fräsch citrus och svarta vinbär. Om inte Micke hade berättat vilka humlesorter han använt hade jag kunna sätta en femma på att det var nelson sauvin i, men jag antar väl att det är citran som bidrar med de aromerna. På bloggträffen provade vi Hammer precis före Ingrid, som också innehåller mycket citra om jag inte minns fel, och det fanns en påtaglig likhet i humligheten. Det finns också lite småkakor i doften.

De svarta vinbären är också mycket påtagliga i smaken, tillsammans med söt citrus och småkakor. Visst är den ganska besk, men det finns också en angenäm sötma som balanserar upp ölen och gör den mycket drickbar. Kroppen är något lätt utan att ölet för den skull blir vattnig. Efterbeskan hänger kvar en stund på tungan men gör inte så tungan krusar sig.

Överlag en mycket trevlig IPA och det ord som slår mig när jag vill beskriva den är "lagom". Den är inte mjäkig och inte heller jobbigt aggressiv, utan alldeles lagom. Riktigt bra matöl dessutom! Jag drack en flaska igår till en lite improviserad gryta på grytbitar av fläsk, lök, tacokryddmix och krossade tomater som åts med riven ost och tortillabröd och det var en riktigt fin kombination med bra balans mellan tyngden i ölet och maten, samtidigt som ölet var lätt och humligt nog att fräscha upp i gommen. Humlen i ölet och matens lätta kryddighet gick också hand i hand med varandra.

Betyg: 4+/5
Bra jobbat Micke!

Här kommer fortsättningen på del 1.

Efter vrak följde mer Slottskällansgodis i form av en vertikalprovning med deras belgiska quadrupel/abt Kloster från -01, -05 och -08. Till detta hade Jonas tagit med sig dels en fin gouda som serverades med senap och sellerisalt, samt en sjyst gorgonzola. Nollåttan var ljusast av de tre och råare och mindre vinös i smaken, som också var lite större än de äldre. Nollfemman hade tappat råheten, och smakade väl egentligen väldigt likt nollettan, men mindre. Just nollettan var mörkast av de tre och härligt vinös och fruktig med en mycket fin ton av "rå" honung. och karamell. En liten sötma, och inget spår av den medicinska smak som jag känt i flera andra lagrade öl i samma stil. Gorgonzolan var lite för kraftig till klostrarna, men goudan med senap och sellerisalt var en mycket trevlig kombination som gav ölet en extra dimension. Jag har förut tyckt att ost med senap varit lite skumt men igår funkade det verkligen.

Därefter blev det två årgångar av Slottskällans Imperial Stout, nämligen 2005 och 2010. Även här var den äldre den mörkare av dem och med mer fruktighet och en lenare chokladton medan den nyare hade en lätt rökighet och lite "grövre" chokladkaraktär. Nollfemman var klart godare! Till detta fick vi fyra olika sorters choklad, där mina anteckningar inte säger mer mörk choklad med mjölkchokladöverdrag, Marabou 70 %, Cachet Peru 64 % och Vanuadu. Antecknade inget om de olika öl- och chokladkombinationerna men jag har ett vagt minne av att den lagrade ölen gjorde sig bättre till choklad överlag, samt att Peru och 70 % funkade bäst ihop med ölen. Chokladen med mjölkchokladöverdrag funkade inte särskilt bra till just dessa öl. Till buffén hade vi fått med lite blåbärspannacotta som vi också prövade med imperial stouten och det var en mycket fin kombination där smakerna smälte ihop på ett underbart vis. "Öl i Sthlm"-Jonas tjatade om att detta var, och jag citerar, "årets pairing så här långt".

Vid det här laget var det bara cirka två timmar kvar tills halva gruppen behövde gå för att hinna med sista tåget till Stockholm så det blev ett högt tempo på provandet. I tur och ordning provade vi:
-Boon Framboise 2003, underbar mandel och bärighet med en mycket lätt syra
-Nögne Ö Klin Kokos, luktade som Malibu (kokoslikör) och hade en något vattnig smak
-Erdinger Pikantus, en stabil weizenbock som dock inte alls var i klass med Aventinus
-Pretty Things Once Upon A Time 1901, märklig. obalanserad mix av sträv bitterhumle och svartmalt
-Cigar City Vuja De, sur med en hel del ättiksyra och vinäger, lite plåster
-Bierlaboratorium Giesinger Sternhagel, veteöl på steroider men ändå väldigt fräsch
-The Bruery 2 Turtle Doves, som en imperial stout med belgojäst lagrad på bourbonfat, vilket var så gott som det låter
-Hammer IPA, en hembrygd från en bekant till mig och Gjölen-Johan, separat inlägg om den kommer
-BrewDog Hello My Name Is Ingrid, mycket fruktig och med "grön" humlighet, kul mix av aggressiva och mjuka smaker
-Adnams Southwold Dark Ale, fräsch och fruktig barley wine dock ganska lätt
-Courage Imperial Russian Stout 1993, väldigt russinaktig med choklad och en svag surhet och inte alls som flaskan från 1983 som jag drack på Kulminator
-Southern Tier Pumking, total kryddattack med torkad ingefära, kanel och massa pumpa som jag inte riktigt kunde bestämma mig för om jag gillade

Så blev det dags för stockholmarna att dra sig till tåget, men vi andra satt kvar i flera timmar till och kalasade på slattar, mera ofiltrerad Red Ale, överbliven ost och choklad och så två små nördtreats i form av Slottskällans BelgoDubbel av okänd årgång och så deras allra första öl, Premiär, från 1997. Belgodubbeln var fruktig och estrig med en svag chokladton men hade definitivt passerat sin topp (vilket jag vågar gissa utan att druckit den innan). Premiär är en ljus ale på 5% så det var förstås bara en kul grej och inget som någon förväntade sig skulle smaka särskilt bra. Den såg dock väldigt fin ut i glaset, fortfarande helt klar och med snyggt skum. Väldigt oxiderad doft och lite småsur och tunn smak. När vi väl kom därifrån var klockan omkring ett har jag för mig.

I det hela var det en fantastiskt trevlig kväll! Stort tack till alla deltagare, till Jonas H som hjälpte mig att organisera detta och extra stort tack till Anders Slotte och Slottskällan för att vi fick vara där och för allt kul vi bjöds på.

Idag fyller bloggen ett år, vilket jag firade i förväg med ölbloggarträff igår. Det var förstås inget planerat utan bara en trevlig slump att det inföll sig så. Och vilket ettårskalas det blev! Jag minns förresten att jag hade tänkt mig (och fortfarande tänker mig) att bloggens design bara skulle vara tillfällig, och ett år senare är den fortfarande likadan. Jaja, någon gång...någon gång...

Strax före klockan sex igår mötte jag upp ett gäng tillresta ölbloggare på tågstationen här i Uppsala och med raska steg promenerade vi bort till Slottskällans Bryggeri där Jonas och Anders dukat upp för en ordentlig helkväll. De som var med på träffen var jag, Jonas från Pilsner.nu, Johan från Gjölen, Stefan från BeerDrivel, Markus/Gyllenbock från Öl är gott, resor är kul, Eirik och Eddan från Basunen, Magnus från Ofiltrerat, Peter från Fat och flaska, Tom från Fajan & Jöns, Jonas från Öl i Stockholm och så Anders som äger Slottskällan (och lite senare tittade bryggmästare Urban förbi en stund också). Som ni säkert märkt vid det här laget är jag inte så duktig på det här med att ta kort att lägga upp här, men många andra var riktigt triggerhappy med sina kameror så håll utkik på de andra deltagarnas bloggar.

Vi välkomnades med ett varsitt glas ofiltrerad Red Ale, som knappt går att jämföra med den vanliga, filtrerade varianten som säljs på bolaget. Massor av härlig amarillo och karamell! Jonas, som grundade Slottskällan, berättade lite kort om när han startade bryggeriet -97 men sedan fick kliva åt sidan pga utbrändhet i början av 2000-talet. Bryggeriet fick andra ägare som inte heller är kvar längre, och sommaren 2009  tog alltså Anders Slotte, som är en gammal vän till Jonas, över verksamheten. Vi tog en snabb runda i bryggeriet innan trapporna blev alltför branta. Den underbara doften från mäskkaret låg kvar efter dagens bryggning. Bryggerier luktar verkligen gott! Årsproduktionen är nu uppe i ungefär 700 000 liter (inkl St Eriks öl som kontraktbryggs där) och med de fyra nya lagringstankarna som kommit på plats men ännu inte är i bruk får man en teoretisk kapacitet på 900 000 liter. Den extra kapaciteten gör det framförallt smidigare att klara av perioder med högtryck, t ex kring julölssläppet. Inne i ett hörn låg också några Aberlourfat som man lagrade lite av sin imperial stout på, till en början mest som ett experiment som jag förstod det.

Innan vi kom igång med ölprovandet på allvar grundade vi med en buffé som Slottskällan bjöd oss på. Till maten dracks Nelson och mer ofiltrerad Red Ale som båda gjorde sig bra till den ganska varierade buffén. Nelson hade dock tappat lite av sin humlearom sen jag drack den senast, men det är fortfarande en riktigt kompetent pilsner och särskilt om man ser till den lite lägre alkoholhalten. Innan vi gick vidare på efterrättsprovningar så provade vi Peters hembrygd, ett litet hopkok av vad han hade kvar hemma i malt- och humleväg som resulterade i en öl på 3 %. Tyvärr var den väl inte riktigt klar och var mer spännande än bra. Vi smet även emellan med Nögne Ö Cascara Bitter. Cascara är ett te som man gör på de bär som innehåller själva kaffebönorna, och detta öl var alltså bryggt med sådant te och det var verkligen en väldigt telik smak, helt utan minsta spår av kaffe.

Kvällens första raritet dök sedan upp i form av en flaska Slottskällan Vrak som Jonas lyckats lägga tassarna på. I korthet är det ett veteöl som bryggdes 2000 (eller 2001?) med jäst som man kultiverat fram från ölflaskor från ett vrak i östersjön. För den långa och mycket intressanta varianten av vrakhistorien så rekommenderar jag varmt att man läser Jonas inlägg om det hela. Flaskan skulle tydligen ha lagrats i goda förhållanden, men vi förstod väl ändå att det skulle bli mer intressant än gott. Vrak var blekgul och helt klar och påminde en del om ett mousserande vin i utseendet, och vissa tyckte även att det påminde om cava (spanskt bubbel) i smaken. Doften var väldigt oxiderad och hade jag inte vetat vad det var hade jag absolut gissat att det var ett barley wine jag doftade på för det var massor av smörkola, karamell och vinösitet, med små inslag av syrlig frukt. Smaken var däremot väldigt blek och vattnig vid det här laget.

Det var en lång kväll, så detta blir uppdelat på fler inlägg. Fortsättning följer...

Det var lite småtungt att, efter en blöt tentafest på onsdagen, ta sig upp klockan sex i torsdags för att hinna med tåget klockan sju. Inte den bästa tågresa jag varit med om förstås, men vissa smällar är värda att ta. Slutdestinationen var Odense, men jag hade tågbyte med en timmes väntetid i Köpenhamn, så jag passade på att smita ner till Kihoskh som bara ligger omkring 10 minuters promenad från hovedbanegården. Plockade på mig lite godsaker och traskade tillbaka till stationen och hoppade på tåget till Odense och min käreste. På kvällen bjöd vi över en vän till mig från Falun som går i samma klass som min flickvän och till middagen delade vi på Mikkeller Fall Thörst, en pale ale som görs speciellt för Kihoskh, och en Lagunitas Hop Stoopid.

På fredagen stod lite mer ölshopping på programmet och jag knallade iväg till min kompis och så gick vi vidare till HJ Hansen, som jag missat att besöka på mina tidigare besök i Odense. I Odense verkar det inte finnas några renodlade ölbutiker, utan det är några av de mer välrenommerade vinbutikerna som också har en del bra öl. Det är verkligen inget att klaga på dock, de har massor av god öl. Så mycket att jag kände att jag behövde fundera lite på vad jag skulle köpa med mig hem och nöjde mig med att köpa det vi skulle ha att dela på till kvällens knytalas istället, vilket blev Shorts Huma-Lupa-Licious, Smuttynose IPA, Mikkeller Koppi IPA, Weyerbacher Double Simcoe IPA och Hair of the Dog Fred. Tyvärr skulle det visa sig att de första två var totalt övertrötta. Vi hann även med en visit på Vinens Verden där Girardin Faro, Mikkeller Beer Geek Bacon och Midtfyns Rough Snuff inhandlades. Faron delade jag och flickvännen på innan vi gick iväg, baconölen har följt med hem och Rough Snuff blev något som vi alla delade på efter middagen. Tydligen så hade den blivit förbjuden i Danmark eftersom snus är förbjudet. Det blev en kul grej att bjuda runt på efter middagen men själv tyckte jag nog att det var lite för intensiv lakritssmak för att det skulle vara riktigt gott.

Jag hade lyckats tjata till mig att vi allihopa skulle gå på en bar som heter Carlsens Kvarter, där de ska ha ett riktigt bra ölutbud, men när vi kom visade det sig vara knökfullt och samlade sittplatser för 8 pers var bara att glömma, så vi gick vidare. Den lilla skymt jag hann få av ölutbudet var dock väldigt lovande. Som tur är finns det ju alltid 

På lördagskvällen hade vi en stilla hemmakväll och delade på en Founders Porter till maten och sedan en Founders Breakfast Stout till efterrätten, varm chokladmuffin med vaniljglass, vilket var riktigt gott. På lördagen hade jag också fått uträttat min sista shopping, och resultat ser ni nedan.

En otroligt dålig bild, men från vänster till höger är det: Green Flash Barley Wine, Mikkeller Beer Geek Bacon, Lost Abbey Cuvée de Tomme, De Molen Tsarina Esra, Cigar City Or, Pretty Things Once Upon A Time 1901 och Southern Tier Pumking

Från vänster till höger: Dark Horse Plead the 5th, Struise Pannepot Reserva 2008, Struise Black Albert Batch 0, Nögne Ö/Mikkeller Tyttebär, Lost Abbey Red Poppy Ale, Southern Tier Iniquity och Three Floyds/Mikkeller Oatgoop.

Ikväll är det dags för ölbloggarträff också, så det är bara att fortsätta köra hårt!

ÄNTLIGEN! För några timmar sen blev jag klar med den tredje och sista tentan för denna tentaperiod. Känslan efteråt är inte lätt att beskriva, men det är glädje, lättnad och frihet i en härlig mix. Att solen lyser och våren är i antågande sätter pricken över i. En viss tomhet infinner sig också när man klämt ur sig 20 högeskolepoäng värt av kunskap. Det tomrummet går alldeles utmärkt att fylla upp med god öl.

I fredags var första tentan, och då var det envariabelanalys som gällde. Den belönades i fredags kväll med en SKA Decadent IIPA. I måndags var det företagsekonomi som gällde, den enklaste av de tre, och något av en "mellantenta" mellan två mycket tyngre tentor, som firades med en Lindemans Cuvée René. Det hela avslutades idag med tenta i kemiska energikällor och för att fira den och att hela tentaperioden är över så slås det på stort med en Goose Island Bourbon County Brand Vanilla Stout som jag sparat särskilt till detta tillfälle.

Det blir förstås mer öl på tentafesten ikväll också, men då av något mer ordinärt slag (dock inte dåliga, mind you). Imorgon bär det av till Danmark över min lediga weekend och på när jag kommer hem på måndag är det dags för ölbloggarträffen. När allt det är över kanske det blir lite fart här på bloggen igen!

Jag är mitt uppe i en tentaperiod och har inte så mycket tid att skriva saker här, så det får bli lite mer videolänkning under tiden. Sverigeaktuella SKA Brewing har gjort en egen liten variant av Brew Masters. Check it out!


Brew Minions, A Parody

Frithiofsson är ute och snackar öl igen men den här gången verkar han ju faktiskt ha läst in sig lite på ölen han recenserar. Eller åtminstone läst på etiketterna, men det är ju en bra början. Fortsätter han att bli bättre i den här takten får man ju snart skicka hyllningsmail till TV4.

Det verkar som att årets hembryggar-SM kommer gå av stapeln den 7:e maj på Gamla Tryckeriet i Alvik i Stockholm, enligt denna korta post på Svenska hembryggarföreningens hemsida. Det ser inte ut att krocka med något för mig och såvida inget viktigt dyker upp så kommer jag definitivt att åka ner över dagen. Belgofesten gav helt klart mersmak och det ska bli intressant vad Sveriges hembryggare har lyckats koka ihop till SM. Jag vet att Stefan och hans bryggargäng ska ställa upp med Death by Hops 4 och Spanked Virgin Wheat 2. Är det några fler därute som vill ge sig tillkänna som medtävlande? Vad ställer ni upp med? Och vilka fler ska dit för att, liksom jag, bara njuta av en massa god öl?

Ställ in en påminnelse på mobilen om att du ska lyssna på radio kl 15.03 nu på söndag. Detta skickades nämligen ut i Närkes nyhetsbrev:

Söndagen den 13 mars kl 15.03 i radions program P1 (den allra bästa kanalen!) kan man höra ett entimmes dokumentärprogram om öl och ölkultur, som heter "Riven av humle". Medverkande: HG och Berith från Närke Kulturbryggeri, krögaren Reza Ganon från Tre Små Rum i Göteborg; Thomas Husing, festivalgeneral på Söderbärke MicroÖlFestival; Jonas Anfelt, ölnörd med många intressanta historier att berätta. Programmet sänds i repris vid två tillfällen i veckan efter, samt finns på SR's hemsida i en månad. Missa inte!

Borde bli intressant, nästan så man borde spela in det på något vis och spara.

Pitcher's i Falun kommer i samarbete med Dala Ölakademi att arrangera en liten ölfestival i slutet av maj. Man kommer hålla till i Pitcher's lokal, som har drygt hundra sittplatser, så det är inget stort arrangemang vi pratar om men ett riktigt sjyst tillfälle för ölintresserade i Dalarna att få dricka lite riktigt bra öl på hemmaplan. Ett skämtsamt arbetsnamn på det hela är Falu Folkölsfestival, som anspelar på numera nerlagda Falu Folkmusikfestival. 28-29 maj är det tanken att det ska gå av stapeln (alltså kommer det att krocka med festivalen i Köpenhamn) och tanken är att det blir ett inträde på 100 kr där provningsglas ingår. Några leverantörer är redan klara för medverkan och fler är på gång.

Jag kommer tyvärr inte kunna gå på den själv, då den är sista helgen innan mina sista tentor innan sommarlovet, men det är ju jättekul att det händer lite ölevent hemma i Falun även om det är på liten skala. Återigen ett bra bevis på att den goda ölkulturen sprider sig över landet. Jag hoppas verkligen att det blir lyckat för dem!

Enligt Oppigårds senaste nyhetsbrev så är Oppigårds Amarillo på väg att kvalificera sig till ordinarie sortimentet. Som ni säkert vet så kan ju en produkt i beställningssortimentet som säljer bra så att säga bli uppgraderad till ordinarie sortiment. Det vore ju grymt att ha Amarillo på hyllan, så dra ditt strå till stacken och beställ hem en låda och därmed bidra till den sista lilla push som verkar behövas. Vore väl trevligt att kunna säga att man bidragit till att få in en sån bra öl i ordinarie sortimentet?

För den som oroar sig över färskhet så är de flaskor som skickas ut nu buteljerade 19 januari (eller möjligen senare) så beställer du idag är de fortfarande yngre än två månader när du får dem.

Jag vill ha in Oppigårds Amarillo i ordinarie! Vill du?

Ja, som jag skrev igår så använde jag den ölen som blev över efter baket av imperial kladdkaka till att marinera två skivor ryggbiff. Jag blandade inte någon riktigt marinad, utan hällde helt enkelt ölen i en påse tillsammans med biffarna och inget mer, som fick ligga i några timmar innan jag stekte på biffarna i stekpanna tills de var medium. Dagen innan hade jag också ätit ryggbiff, som då var helt omarinerad så jag kunde jämföra smakskillnader ur närminnet i alla fall.

Jag var förstås medveten om att man nog fått ett intressantare resultat om man gjort en ordentligt marinad där ölet var en av flera ingredienser, men jag var intresserad av att se vad en imperial stout hade att erbjuda köttet rakt av så att säga. Det blev helt klart en rostad, stoutig ton till köttet, framförallt i eftersmaken, men det blev väl just bara det och inget helt nytt av det hela. Ryggbiff är ju en väldigt trevlig köttbit som den är och jag skulle nog säga att även om ölmarineringen gav en lite annan smak till köttet så blev det varken bättre eller sämre. När inte marineringen ger en bättre smak så föredrar jag nog ett omarinerat kött som låter köttets rena smak skina.

Till en bra bit nötkött tycker jag personligen inte att man behöver någon sås heller, åtminstone så länge man kan inte översteker den så att den blir torr och trist. Imperial stout är väl inte heller något som är särskilt lätt att basera en sås på. Det skulle nog kunna funka som smaksättare till en sås med en annan bas dock, men jag hade inget lämpligt hemma utan körde såsfritt den här gången.

Till detta, både med och utan stoutmarinering, så var det riktigt gott med en IPA och nu när vi fått massor av nya IPA att frossa i på Systembolaget så passar det ju bättre än någonsin.

Kladdkakan är väl en riktig svensk klassiker som finns i massor av variationer, och de flesta har ju sitt eget recept på den. Jag bakade kladdkaka rätt ofta under tidiga tonåren. Busenkelt och gott, en perfekt grej att starta sina köksäventyr med. Det är ju ganska enkla smaker så en recepvariation får ett ganska stort genomslag i smaken. Genom åren har jag bland annat prövat med olika mängder socker, olika sorters kakao och med lite olika extra smaksättare, bland annat färsk pepparmynta och dumlekolor. Till imorgon skulle vi ta med lite knytisfika till vår sista laboration i kemikursen, så jag slog till på att testa en ny receptvariation, nämligen att tillsätta lite imperial stout i smeten. Jag valde Slottskällans Imperial Stout eftersom denna är lätt att få tag på och inte har så mycket humlebeska, som t ex Yeti har, som borde kunna ställa till det i ett bakverk.

Mitt grundrecept:
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
en nypa salt
2 ägg
100 g smör

För variatonen med imperial stout hällde jag i ca 1 dl öl samt utökade mjölmängden med ½ dl för att kompensera för den extra vätskan.

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en form med löstbagbara kanter. Storleken på formen har betydelse, i min nya form som är 26 cm i diameter blir en vanlig kladdkaka för tunn, men med den extra volymen i ölvarianten blev det perfekt (för vanlig kladdkaka är 23 cm i diameter en lagom storlek). Bröa formen med kokosflingor, det är mycket godare än ströbröd när det gäller kladdkakor. Smält smöret. Blanda samman alla torra ingredienser i en skål och rör sedan ner ägg, smält smör och öl. Häll upp i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter (beroende på din ugn och på hur kladdig du vill ha den). Jag brukar köra på 20 minuter för vanlig kladdkaka och körde på 25 minuter för imperialkladdkakan, men den hade nog klarat sig bra på lite kortare tid också.

Eftersom vi är nio personer i min labbgrupp, och en av dem är glutenallergiker och inte kommer kunna äta av min kaka, samt att alla andra också ska bidra med fika så behövs ju inte heeela kakan imorn, så jag tog mig friheten att smaka "lite" på den. Konsistensen är inte lika kompakt som en vanlig kladdkaka utan lite mer "svampig", alltså lite mer åt sockerkakshållet. Smaken är mycket "vuxnare" med en djup, fyllig ton av chokladlikör. Det är inte heller riktigt lika sött som i en vanlig kladdkaka. Det vore nog faktiskt inte jättesvårt att gissa att det här är en kladdkaka med stout i. Att slicka ur skålen var för övrigt läskigt gott. Det här var väl värt att offra en deciliter öl på. Resterande öl i flaskan vore perfekt att dricka till.

Jag drack dock inte upp ölen som blev över, utan hällde den över två skivor ryggbiff för ett nytt experiment med att marinera med öl, men mer om det imorgon. Ikväll blir det att testa Green Flash West Coast IPA mot Ska Modus Hoperandi och därefter lite godsaker på O'Connors - det är ju tisdag trots allt.