Ölsvamlarns hembrygder

I samband med Belgofesten i lördags fick jag några hembrygda öl av ölsvamlarn Stefan som han bryggt tillsammans med sitt bryggargäng. De tre flaskorna var Nutty Puh Porter, Hoppy Dick och Children of the Hops och eftersom jag drack hembrygd öl för första gången på Belgofesten så blev detta de första hembrygda öl utanför de belgiska stilarna jag provat. Jag var så nyfiken på dem att jag inte kunde vänta, utan har druckit en per kväll de senaste tre dagarna. Överlag har det varit mycket bra öl och jag tänkte nu göra något jag inte brukar göra här på bloggen, nämligen recensera öl rakt upp och ner.

Nutty Puh Porter är en specialvariant av deras Nalle Puh Porter. Om jag förstått det rätt så tog varje bryggare en varsin andel av Nalle Puh för att göra sin egen kryddning av den. Stefan kryddade sin med nötter och torkad frukt och blandade det sedan med okryddad Nalle Puh. Den här flaskan buteljerades i slutet av 2009 och har alltså lagrats i över ett år. Det är en nästintill svart öl som bildar ett stort brunt skum vid upphällningen, men som snart sjunker undan och endast lämnar ett litet skumlock. Doften är "mörk" och tung av torkad frukt, russin, choklad, kokos och konjak. Doftar man riktigt noga finns en liten kemikalisk ton. I smaken framträder lite nötter, annars är det torkad frukt och en lätt chokladighet som dominerar. Det blir lite tunnt mot slutet, men lämnar ändå en lång eftersmak. Jag har ju aldrig provat den här ölen färsk, men jag tror verkligen att ett års lagring har gjort gott för den.
Helt klart 4+/5

Hoppy Dick är en barley wine av den amerikanska skolan som bryggdes 2010-10-10 och ska 10,10 % alkohol (eller i alla fall siktade de på det, framgår inte riktigt om de nådde den önskade alkoholhalten). Du kan läsa mer om bryggningen av Hoppy Dick här. Det är en mörkt kopparfärgad och något oklar öl med ett "kladdigt" beiget skum som dock försvinner ganska snabbt och endast lämnar en skumring. Doften har en ganska frän spritighet, men också kola, lite torkad frukt den där doften av lite övermogen tropisk frukt som brukar komma av kraftig humling. I smaken finns till en början ingen spritighet, men framåt eftersmaken känner man toner av lite högre alkoholer. Det är ändå en trevlig smak, med en blandning av vaniljfudge, en lite gräddig fruktighet och kolasås. Är det inte en svag ton av choklad långt där inne också? Man sitter nästan och undrar var beskan tog vägen, men så biter den till och när man svalt vätskan känner man hur kinderna stramar lite och hela gommen torkar ut. Kroppen är lite för lätt för ett öl av den här kalibern, vilket gör det farligt lättdrucket när man istället förväntat sig en smuttaröl. Ambitionen var att efterlikna öl som t ex Bigfoot och riktigt dit har man inte nått då den saknar den där riktiga punchen i bitterheten.
3,5/5

Children of the Hops är storebrorsan till deras prisbelönta Death by hops, och klockar in som en DIPA (eller trippel-IPA enligt bryggarna själva) på 9 %. Själva bryggningen kan ni läsa mer om här. Ur flaskan kommer en något grumlig orange öl som bildar ett vitt skum som lämnar en hel del skumrester på glaset. En skön humlearom slår emot näsan när man närmar sig glaset. Påminner lite om humleprofilen i Oppigårds Amarillo faktist. Det är en fräsch fruktighet med inslag av grapefrukt och tallbarr. Malten får verkligen stå i bakgrunden här. Den har en viss karamellsötma men det är den sköna beskan som dominerar. Tyvärr håller den inte upp riktiga hela vägen. Kroppen blir lite tunn i slutet, och kolsyrning är lite för låg. En skön humlefix är det hursomhelst och hade man fått till kroppen och kolsyran lite bättre hade det varit absolut toppklass. Jag sitter och smuttar på de sista centilitrarna i skrivande stund faktiskt.
4/5

Överlag är det tre bra och stabila öl som jag tycker att bryggarna kan vara riktiga stolta över. Visst, de är inte felfria, men det är många intressanta smaker de har fått fram och jag är mycket glad att jag fått prova dem. Det har definitivt gjort mig ännu mer sugen på att prova på att brygga egen öl, då jag fått väldigt konkret bevis på att man kan göra väldig bra öl. Faktiskt skulle jag vilja säga att om det är någon hembryggare där ute som bor i Uppsala eller inom rimligt avstånd som kan tänka sig att bjuda in mig till en bryggsession så skulle jag bli väldigt glad.

Precis som Darren på BeerSweden pratat om så är det hembryggarna som är gräsrötterna i ölindustrin och jag tycker att de förtjänar lite mer uppmärksamhet. Så jag tänker återigen tipsa om att hembryggar-SM går av stapeln senare i vår, ett ypperligt tillfälle att prova öl från såväl Stefan och gänget som en hel massa andra talangfulla bryggare ute i landet.

Imorgon kommer förövrigt tjejen upp på besök från Danmark igen imorgon, den här gången med Nögne Ö Porter, Struise Ignis & Flamma, Struise Black Damnation II och Cantillon Vigneronne i resväskan. Dessutom har hon gått med på att ha lite ölprovning här för att se om hon gillar något mer än Tuborg. Jag har dock kompromissat och köpt hem lite vin också. Och om en vecka kommer det ju nya öl på Systembolaget också efter ett nyhetsfritt januari. Life is good!

PS. Jag inser att jag återigen missat att ta bilder. F-n.... Jag tror jag ska köpa mig en ny kamera, det borde få mig att bli lite gladare med avtryckarfingret.