En enkel trerätters

Då min pappa kom hem i eftermiddags efter två veckor på arbetsresa och jag åker tillbaka till Uppsala imorgon så tänkte jag att det vore trevligt att slänga ihop en enkel trerättersmiddag. Det var verkligen inget fancy utan rätt enkla och hyfsat billiga grejer. Till förrätt blev det en chevretoast, sedan mexig bön- och tomatsoppa med focaccia till varmrätt, som var det första receptet jag la upp på den här bloggen, och så den vita kladdkakan med citrus jag skrev om i förra veckan. Kakan kan man göra redan dagen före om man vill och soppan kan man göra i förväg och sedan bara värma på lite till serveringen. Sen får man försöka tajma in så att man kan stoppa in chevretoastarna i ugnen så att de blir klara precis till att focaccian ska in.

Chevretoastarna var väldigt enkla att göra, men också väldigt goda. Jag använde ett ganska mörkt valnötsbröd, men nästan vilket gott bröd som helst går nog bra. Skär bort kanterna på brödskivorna och skär till det så att det blir lagom stort för en skiva chevre. Eventuellt kan man rosta eller steka brödet i olivolja innan, men jag hoppade över det. Lägg på en skiva chevre som är ungefär en halv centimeter tjock. Jag upptäckte att det var väldigt svårt att skära snygga skivor, men om man köper över disk kanske man kan få den skivad där. Det spelar dock inte så stor roll eftersom osten ändå smälter lite sen. Lägg på chevreskivorna på brödet och ha på lite honung. Strö på lite grovt krossade valnötter och gratinera i ugnen i ungefär 5 minuter, så att osten börjat smälta. Jag gjorde en liten bädd av ruccola på varje assiett och placerade den gratinerade toasten ovanpå. Sen är det ju trevligt att ringla över lite balsamvinäger eller balsamicoreduktion också. Kombinationen chevre, honung och valnötter är ju något av en klassiker och det är med god anledning för det fungerar väldigt bra. Honungen putsar till chevrens lite skarpa kanter och det blir både elegant och smakfullt.

I enkelhetens namn drack vi bara vatten till maten. Pappa hade dock haft vägarna förbi Akkurat innan han åkte hem och slank in där på en Oppigårds SÖ 25, jubileumsölet för att fira att Svenska Ölfrämjandet blir 25 år i år, och han tyckte det var väldigt gott med en riktigt fin och lång eftersmak. Jag kan bara hoppas att det dyker upp något fat av det i Uppsala.