Det blir nyårsmiddag med gänget ikväll och kvällens meny ser på förhand riktigt trevlig ut.

Morotssoppa med lime och cayenne

Vitlöksspäckad lammstek med örttäcke, potatisgratäng med jordärtskockor, rödvinssås och svampsås

Chokladfudgekaka med grädde och bär

Utvalda ostar

Inga spektakulära grejer utan en alldeles lagomt fin middag för ett gäng som mestadels består av studenter. Det blev lite extra svårt för oss att komponera ihop det hela eftersom en inte kan äta nötkött, en annan inte äter fisk och skaldjur, en tredje är laktosintolerant och en fjärde är allergisk mot jordnötter.

De flesta andra verkar dricka vin ikväll. Inget fel med det, jag var nästan sugen på det själv för att få lite omväxling. Men det blev såklart öl i slutändan. Till förrätten korkar jag upp en flaska Dupont Avec les Bons Veux. Vad kan egentligen vara mer passande på nyårsafton? Jag tror förstås att den ska passa rätt bra till soppan som lär vara söt, kryddig och lite syrlig. Till lammet blir det en Mikkeller Jackie Brown. Brown ale är en personlig favorit till lamm och jag tyckte det var dags att ge Jackie Brown en ny chans då jag tror att humligheten kan komma väl till pass när det är en mastig potatisgratäng till. Till efterrätten letade jag upp en De Dolle Extra Export Stout ur källaren för att lyxa till det lite och imperial stout med chokladkaka slår ju aldrig fel. Sedan blev det en Brother Thelonius att sippa på till ostarna, den borde passa riktigt bra till taleggion.

Gott nytt år på er allihopa!

Ungefär kring förra nyåret som jag började samla på mig lite öl i syfte att lagra dem, så det blir väl lagom att göra en första inventering nu när nästa nyår närmar sig. På sätt och vis en liten sammanfattning av året. Två stycken kartonger har det blivit, en med barley wines och diverse typer av stout och porter och en med diverse öl i belgisk stil samt de udda flaskor som hamnar utanför dessa kategorier. Dessutom har jag några öl kvar i Uppsala men de är väl tänkta att drickas upp under våren.

Barley wines:
Nils Oscar Barley Wine (2007)
Thomas Hardys Ale (2005)
Samuel Smith Strong Golden
Sierra Nevada Bigfoot (2010, 4 st)
Djävlebryg Old Mephisto
Great Divide Old Ruffian
Nynäshamn Bötet Barley Wine
Emelisse Barley Wine
Dieu de Ciel Solstice d'Hiver
Mohawk Barley Wine
Traquair 2010
North Coast Old Stock Ale (2010, 2 st)

Stout och porter:
Brooklyn Black Ops
Brooklyn Black Chocolate Stout (2009, 6 st)
Dugges ½ Idjit
Dugges Idjit
Nils Oscar Imperial Stout
Nils Oscar Rökporter (2007)
Hantverksbryggeriet Kosacken
Koff Porter
Great Divide Yeti
Slottskällans Imperial Stout (2009)
Slottskällans Imperial Stout (2010)
Nynäshamn Sotholmen Extra Stout
Avery The Czar
Samuel Smith Imperial Stout
Nögne Ö Imperial Stout
De Dolle Extra Export Stout
Alvinne Mano Negra
Struise Black Albert
Carnegie Porter (2009)
St Peters Cream Stout
Coopers Best Extra Stout

Lambic:
Cantillon Cuvée St Gillois (Cuvée de Champions)
Cantillon Bruocsella 1900 Grand Cru
Cantillon Kriek (2 st)
3 Fonteinen Oude Geuze
3 Fonteinen Oude Kriek
Oud Beersel Oude Geuze
Girardin Geuze Black Label

Andra belgiska stilar:
Rochefort 6
Rochefort 8
Rochefort 10
Westmalle Dubbel
Westmalle Tripel
Orval
Chimay Röd
Chimay Vit
Chimay Blå
La Trappe Tripel
Slottskällan Kloster (2008)
North Coast Brother Thelonius
Bush Triple Ambrée
Abbaye des Rocs Brune
St Bernardus 12
Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blue (2009)
Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blue (2010)
Maredsous 8
Kwak
Dupont Saison
Dupont Avec les Bons Veux
Liefmans Goudenband
De Dolle Stille Nacht (2 st)

Övriga:
St Landelin Mythique
Gayant La Goudale
Schloss Eggenberg Samichlaus (2009)
Schloss Eggenberg Samichlaus (2010)
Schneider Aventinus
Schneider Aventinus Weizen-Eisbock

I Uppsala:
Cantillon FouFone (osäker på årgången, troligen 2007)
Cantillon Lou Pepe Kriek (2003)
Cantillon Lou Pepe Geuze (2003)
Rodenbach Vin de Cereale (2004)
Struise Cuvée Delphine
Goose Island Bourbon County Stout (2009)
Goose Island Night Stalker
Hair of the Dog Adam
De Dolle Oerbier Special Reserva (2008)

Black Albert kommer ju på bolaget i vår så jag tänkte nog plocka med mig den när jag åker tillbaka till Uppsala och prova tillsammans med Cuvée Delphine, som ju är samma öl som lagrats på bourbonfat (Four Roses för att vara exakt), så får man försöka norpa nån ny flaska från bolaget sen. Avec les Bons Veux kanske man skulle ta och knäcka nu på fredag?

Annars är det en del flaskor som står där minst lika mycket för att jag gärna skulle dela dem med några andra som kan tänkas uppskatta dem, men inte riktigt har fått något tillfälle för det än. Om någon är sugen på att dela på Cantillonflaskorna jag har i Uppsala är det bara att hojta. Sen är det väl en del flaskor som det blir dags att dricka redan under året som kommer. Särskilt kul när man kan börja göra lite vertikalprovningar av t ex Black Chocolate Stout.

Jag tror att vi har gjort den här whiskykakan varje jul i åtminstone fem år i rad nu, så den hör väl till våra jultraditioner kan man säga. Trots att ingen i familjen dricker whisky så lyckas vi ändå skaka fram whisky att baka den med på ett eller annat sätt varje år. En skiva eller två funkar lika bra som eftermiddagsfika, enklare efterrätt eller som något gott att ha med sig i matsäcken på en skridskotur.

Ingredienser:
200 g rumsvarmt smör
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
3 ägg
0,5-0,75 dl whisky eller bourbon
4 dl vetemjöl
100 g korinter
200 g hasselnötter
ca 15 torkade aprikoser

Sätt ugnen på 150 grader och smörj och bröa en bakform om ungefär 1,7 liter. Rör ihop smör, socker och vaniljsocker tills det blir poröst. Blanda sedan ner ett ägg i taget och rör om ordentligt mellan varje ägg. Häll i whiskyn och rör om riktigt väl. Klipp eller hacka aprikoserna i mindre bitar och blanda ner dessa tillsammans med korinter och nötter i mjölet. Rör sedan ner allt detta i kaksmeten. Om man använt elvisp eller hushållsassistent med visp så är det dags att byta till degkrokar eller att röra för hand här, för smeten blir väldigt tjock och stadig. Klicka ut smeten i formen och grädda långt ner i ugnen i 1 timme och 30 minuter.

Stjälp upp kakan och låt den kallna helt under formen. Packa sedan in hela kakan i folien och låt den mogna i 4-5 dagar. Den ska enligt uppgift hålla sig i uppemot en månad, men vi har aldrig lyckats få den att räcka så länge. Kan med fördel avnjutas tillsammans med en skvätt av någon stark och söt öl, till exempel ett barley wine i engelsk stil.

Sen har vi den andra varianten, för den som är lite mer förtjust i att dricka whisky. En del av er har säkert redan sett (och kanske prövat?) det här receptet på andra bloggar eller forum.

1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk citronsaft
nötter
2 liter whisky

Ta fram en mellanstor skål.
Kolla whiskyn genom att smaka.
Häll whisky i ett decilitermått och drick.
Upprepa.

Sätt på elvispen.

Smaka återigen på whiskyn, om den fortfarande håller kvalitén.

Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen.

Kolla om whiskyn fortfarande är god, drick ännu en kopp.
Schtäng av elvischpen. Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt....

Schätt på elvischpen igen. Om den fjuktade torken fastnar i schkålen, vrid loss den med en muvschkrejsel.
Schmaka sen om whiskyn fortfarade är god.

Schen schka du schila 2 dl schalt, eller nåt schånt. De é inte schå noga.

Kolla whischkyn.

Schils citronsaften, lägg till en mat...sched... och schå socker, eller nåt, va fan.

Schmörj ungnen.

Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga av elvischpen.

Schläng ut schkålen genom fönschtret och.. schå kolla schen whiskyn.

Gå å lägg dej...

Vem fan schänner för å äta en sketen fjuktkaka!

Den stora dagen är här och jag vill bara passa på att önska er all en riktigt god jul! Njut av julens alla läckerheter tillsammans med familj och goda vänner, och kom ihåg att njuta de alkoholhaltiga dryckerna i måttliga mängder.

Under vintern har jag lyckats prova mig igenom de flesta jul- och vinteröl som varit nya för år. Pappa har tagit det lite lugnare och nöjt sig med att gå på julölsprovning med Dala Ölakakademi. Med de samlade smakupplevelserna och minnen från tidigare jular lyckades vi komma överens om vilka julöl som skulle hamna på bordet i år (mamma har inget att säga till om även om hon också dricker julöl till julbordet). Något begränsade av att en del julöl redan var slut på systembolaget i Falun så valde vi ut den ständige favoriten Jämtlands Julöl samt Slottskällans Tomte och Nögne Ö God Jul.

Jämtlands Julöl dracks ikväll när vi åt nygriljerad skinka och till julbordet imorgon blir det Tomte och som ren njutaröl under julaftonskvällen hamnar God Jul i glasen, som i mitt tycke är årets allra bästa julöl av de som finns på Systembolaget. Jag har hört många som tyckt att Jämtlands inte alls nått upp till sin vanliga höga standard på julölen i åren, och även på provningen som pappa var på tyckte de flesta att den inte höll klassen, men när vi drack den ikväll smakade den alldeles utmärkt.

På måndag skrivs terminens sista tenta och sen är det dags att åka hem till Falun på julledighet. De senaste dagarna har jag försökt äta upp så mycket som möjligt av det som funnits i kylskåp, frys och skafferi istället för att köpa ny mat, så det är någorlunda tomt när jag lämnar. Så här dags i månaden är förstås också en tid då man är glad att slippa gå till ICA och laka ur kontot ännu mer.

I frysen låg några skivor fläskkarré och i skafferiet fanns det att välja mellan ris, spaghetti och couscous att äta till. Det fick bli spaghetti. Marinad till köttet pusslades ihop av olja, soya, salt, rosmarin, oregano och säkert nån mer udda krydda. Lite isbergssallad fanns också som behövde ätas upp. Sås då? Nä, fanns ingenting vettigt att basera en sås på, och spaghetti med en köttbit kändes lite väl torrt. Så jag pallrade mig ner till ICA ändå och köpte lite gräddfil. I med de sista vitlöksklyftorna. En spansk peppar fanns det också, bara att finhacka och slänga i. I med salt och citronpeppar och så var en hyfsad sås klar.

När jag var in på Systembolaget i torsdags för att beställa hem lite av mitt-i-månaden-nyheterna, som ska komma på måndag så att jag precis hinner hämta ut dem, så kände jag efter i fickan och hittade 19 kr i mynt. Traskade bort till vanliga ölhyllan och letade efter öl för max 19 kr. Punk IPA? Nja, den hade säkert passat rätt bra, men jag har ju druckit den så mycket under hösten. Men här då, Nils Oscar Kalasöl. Kan inte minnas när jag drack den senast, och en vienna borde passa utmärkt till ugnsgrillad fläskkarré. Kostar 19 kronor exakt dessutom, så slapp jag alla småmynt.

Här är resultatet

Mot någorlunda höga odds blev detta en god middag med en passande öl till. Såsen livade upp pastan medan köttet och ölet utförde sin väntade dans mellan stekyta och karamelliserade smaker i ölet. Kalasölet var dessutom lite humligare än väntat, med en frisk av touch av citrus på slutet. Nu har jag tre portioner fläskkarré med spaghetti kvar, så det blir en enformig helg i matväg. Jag ska nog belöna mig själv med en Valsviken Vinterporter senare ikväll, så kan jag nog stå ut med matens enformighet.

I diskussionen som uppstod efter inlägget om inköpsprocessen kom en nygammal frågeställning upp: Ska Systembolaget verkligen bestämma vilka öl Sveriges mikrobryggare ska brygga? Det är väl inte direkt så att de faktiskt tvingar någon, men det blir en snarlik effekt då de sätter upp relativt snäva smakbeskrivningar av öl de önskar köpa in. Det är väl oftast så att bryggarna inte har ett öl i sin vanliga repertoar som stämmer in utan får lov att brygga ett nytt öl som passar in i dessa beskrivningar för att ha en chans att få in öl på hyllorna. När Systembolaget efterfrågade två singlehopöl till det kommande vårsläppet var det ju en hel hög bryggare som satte sig och bryggde sådana.

Vore det då inte bättre om våra svenska bryggare kunde brygga det de själva känner för och ändå ha en rimlig möjlighet att ta sig in på Systembolagets hyllor? Jag tror att vi alla kan enas om att svaret på frågan är ett rungande ja. (Eller?) Därför hade jag hoppats att vi kunde försöka spåna fram en bra idé för att lösa detta och förhoppningsvis kunna skicka in ett väl genomtänkt förslag till Systembolaget.

Min egen tanke var att man helt enkelt slopar smakbeskrivningarna när man efterfrågar svensk mikroöl och nöjer sig med t ex våröl, sommaröl, höstöl, julöl för säsongssläppen och stilar (IPA, weissbier osv) till fasta släppen, utan några större specifikationer. Bryggaren får sedan motivera varför just det ölet är ett sommaröl och under provningarna bedömer man hur väl ölet når upp till motiveringen. Fördelarna är ju alltså att bryggarna slipper anpassa sig till Systembolaget för att få in sina öl. Ett problem att lösa är ju förstås att kan bli svårare att få en objektiv bedömning och jämförelse. Men nog borde väl de som jobbar med offertprovningar vara så duktiga att de kan jämföra kvaliteten på två öl trots att de är av skilda stilar?

Vad tror ni? Är problemen med detta tillvägagångssätt för stora för att det ska fungera? Kan man komma runt dem? Har ni kanske några helt andra förslag för att lösa problemet?

Tog mig ut på lokal ikväll för att träffa lite folk från lokala ölsällskapet Gambrinus och se om det kunde vara något vettigt att gå med i. Självklart blir det svårt att träffa ölfolk utan att dricka öl, så jag inledde starkt med en Sierra Nevada Celebration Ale på fat. Härligt humlig (det känns som jag druckit för lite IPA på sistone) men kanske lite sträv? Något som inte riktigt stämde, men gott var det ju ändå. Uppföljningen blev inte sämre. Ölet ser ni ovan. 150 kronor, på krogen, för en flaska är ju inget att tjafsa om. Halva centiliterpriset jämfört med SBWF. Jag delade flaskan med en annan och min halva flaska av Sveriges starkaste öl fick avsluta kvällen. Dadlar och fruktchoklad i flytande form någon? Tomflaskan "råkade" för övrigt hamna innanför jackan och följde med mig hem. Den står nu i min lilla tomflaskhylla, som är en vackrare prydnad än vilken tavla som helst.

Plockade upp flaskan med Fuller's Brewers Reserve ur den fina kartongen och hällde upp i glaset med tanken att lyxa till tredje advent lite. Men det blev en flopp, det var ju mest spritsmak på en alldeles för tunn kropp. Vinterns lågvattenmärke så här långt, speciellt om man ser till priset.

Tur då att köttfärslimpan fylld med mozzarellaost och basilika blev riktigt lyckad istället. Jag blandade bara ihop 500 g köttfärs, 1 ägg, 1/2 dl grädde, salt, peppar och pressad vitlök (jag tog med en finhackad chili också, men den kan man ju hoppa över) och formade till en limpa och delade den i mitten. Sen rev jag 125 mozzarellaost och blandade med en rejäl nypa torkad basilika och fyllde limpan med det. 25 minuter i 200 grader och så var det hela klart. Till det lite kokt potatis, en enkel gräddsås på sky från köttfärslimpan, grädde, soja och kalvfond. Det är också gott att köra fetaostfyllning istället för mozzarella. Oavsett så blir det en skön twist på klassisk husmanskost. Nu hade jag ingen passande öl till, utan tog istället ovan nämnde besvikelse som en tänkt after dinner treat, men det gick ju alltså inte så bra. En hyfsat robust öl i engelsk stil hade nog varit perfekt till dock. En Postiljon kanske?

För några veckor sen, när debatterna härjade som värst kring alla öl från Mohawk och St Erik som dyker upp Systembolaget (sedan dess har det för övrigt blivit klart att ytterligare några från vardera märke kommer in under våren), så mailade jag till Systembolagets kundtjänst och undrade hur inköpsprocessen går till i detalj. Jag fick ett mycket utförligt svar från chefen för inköparna, och utifrån den informationen tänkte jag berätta lite om hur inköpsprocessen faktiskt går till. Informationen på Systembolagets hemsida är ju i enklaste laget. Jag hade förstås tänkt att publicera detta mycket tidigare, men har inte haft tid att skriva ihop det här förrän nu.

Till att börja med så har konkurrensverket tre grundläggande krav på Systembolaget. Dessa tre är transparens, icke-diskriminering och objektivitet. Hela inköpsprocessen har till och med ISO-certifierats för att ytterligare upprätthålla dessa krav, vilket är ovanligt, kanske till och med unikt, för företag i Sverige (om man räknar bort sådana som är skyldiga av lag att göra det). Detta innebär att inköpsprocessen genomgår årliga revisioner.

Som de flesta kanske vet så har Systembolaget en lanseringsplan (som är offentlig, lanseringsplanen för 2011 går att läsa här). Ungefär sju månader innan lansering går man ut med en offertförfrågan som är mycket mer specificerad än lanseringsplanen och som även innehåller en smakbeskrivning av den önskade produkten. Leverantörerna skickar in offerter, och allt som stämmer in på den önskade beskrivningen och som bedöms konkurrenskraftigt begärs det varuprover på. Om det är en ny produkt, vilket oftast är fallet med svenska öl, tar man in varuprover på allt som uppfyller de formella kraven. Om det däremot är en produkt som redan finns på marknaden kan den sorteras bort redan i detta steg om det är så att den har provats tidigare och man vet sedan dess att den inte stämmer in på smakbeskrivningen. Själva provningarna är helt blinda och proverna förbereds av särskild personal. I provningarna deltar tre personer och om det är minst fem produkter som provas så är den ansvariga inköparen för kategorin alltid en av de tre provarna. Till alla fasta lanseringar, och till tillfälliga lanseringar om antalet prover överstiger 30, genomförs först en förberedande provning. Där bedöms produkterna endast med ja eller nej, där man säger ja om man bedömer har en rimlig chans i finalprovningen och minst två av de tre provarna måste säga ja för att produkten ska gå till finalen. Även den förberedande provningen genomförs alltså helt blint och provarna (det är samma provare i förberedande som i finalprovning) får inte veta vilka produkter som gått vidare.

Det som bedöms är dels hur väl produkten motsvarar den önskade smakbeskrivning samt en bedömning av den rent sensoriska kvaliteten. Varje produkt betygsätts på en skala 0-9 och för att få fem poäng eller högre krävs att den stämmer överens med smakbeskrivningen. Utöver poängsättningen så rangordnar varje provare de fyra bästa produkterna med prio 1-4 och övriga produkter får prio 5. Om två eller flera produkter får samma poäng är det den med bäst sammanlagd prio som vinner. Skulle detta också vara lika, så är det den ansvariga inköparens prio som avgör.

En produkt som deltagit i en offertprovning för en fast lansering men inte vunnit kan leverantören sedan skicka till något som heter konsumentpanelen. Detta kostar 8000 kr för leverantören. Provningarna i konsumentpanelen ordnas av företaget Synovate, och sköts alltså helt externt, och provarna är "vanliga" dryckesintresserade människor. Tydligen så har både St Eriks IPA och Pilsner kommit in den vägen. En produkt kan även kvala in till fasta sortimentet genom beställningssortimentet, givet vissa förutsättningar.
Till de exklusiva lanseringarna, dvs det som kommer i små partier, provas produkterna öppet och man tar hänsyn till den förväntade kundefterfrågan.

De som deltar i offertprovningarna har stor dokumenterad erfarenhet och de genomför regelbundet sensoriska övningar tillsammans. Genom dessa gemensamma övningar säkerställer man att alla provare är överens om vad en viss smakbeskrivning innebär. Att en och samma producent vinner flera lanseringar på kort tid beror helt enkelt på att deras produkter är välgjorda och stämmer väl överens med den efterfrågade smakprofilen. Eftersom det inte finns någon gräns för hur många lanseringar samma producent får vinna kan man liksom inte diska en produkt för att det nyligen lanserats flera andra produkter från samma producent. Det var ju faktiskt inte så länge sen som Oppigårds vann väldigt många lanseringar. Skillnaden var väl bara att vi som gillar att tycka till om öl tycker om Oppigårds mycket mer än Mohawk och St Eriks, så då var det ingen som klagade.

Till slut ska jag nämna att både Systembolaget själva och externa revisorer har kommit fram till att systemet för inköp är så säkert det kan bli gällande otillbörlig påverkan. Jag känner numera en stor tilltro till att allt går rätt till kring Systembolagets inköp.

I torsdags kväll hann jag precis komma in till Uppsalas tågstation för att möta upp min tjej, som redan var flera timmar försenad pga det vanliga tågkaoset så här års, innan jag får ett SMS från henne om att hon blir försenad ytterligare 1,5 timme till. Klockan var ju redan mycket så alla affärer var stängda, så då återstod att hänga på stationen i en timme och fördriva tiden med gratistidningar eller att traska iväg några hundra meter till stans bästa pub, O'Connors, och ta en öl och få en omgivning som är jäkligt mycket mysigare än vad stationen har att erbjuda. Sagt och gjort, några raska steg senare befann jag mig vid Loyalty Bar, en relativt ny sidoavdelning som jag faktiskt lyckats undgå att besöka tidigare.

Efter att ha hälsat på krögaren Gabbe som tagit det fina initiativet till att upprätta Loyalty Bar visade han mig in i sitt ölförråd och avslöjade att han hade över 900 öl i lager och skulle försöka komma upp i 1100 till årsskiftet. Fantastiskt trevligt flaskutbud må jag säga och dessutom två ständigt roterande pumpar med spännande fatöl. Jag nöjde mig dock med något enkelt men nytt denna kväll och tog mig, efter en kort stunds beslutsångest, en Avery IPA. För 60 kronor är det som hittat. Gabbe tipsade också om att han varje sista söndag i månaden kör lite utförsäljning på lite öl som det är dags att göra sig av med, men att de fått skjuta på det en vecka denna gång och alltså skulle köra idag.

Då min tjej inte dricker öl (undrar just vad jag egentligen ser i henne...) och jag transformerades till någon sorts toffelliknande varelse under hennes besök så drack jag bara vin under hela hennes besök. Fast å andra sidan, på fredagen käkade vi på en italiensk restaurang med så dåligt ölutbud att vin trots allt var att föredra och på lördagen delade vi på en flaska rödtjut som jag fått i present och som stått och dammat igen på hyllan, så slapp jag dricka hela själv. Inte minst ska väl nämnas att hon bor i Danmark och köpte med sig Cantillon Lou Pepe Gueuze och Lou Pepe Kriek, båda årgång 2003, samt en Rodenbach Vin de Cereale 2004 åt mig. Så med lite eftertanke kanske hon har sina fördelar ändå.

Efter att ha lämnat av tjejen på tåget så gick jag alltså åter samma väg, från stationen till O'Connors, för att dränka min saknad i realiserad öl. Nä, okej, riktigt så illa kanske det inte var, men jag gick i alla fall dit. Inte nog med att det fanns några extra billiga öl (jag säger extra billiga eftersom O'Connors har bra priser i vanliga fall också), alla ölgäster i Loyalty Bar bjöds på mat också. Stora portioner av enkelt men gott krubb i form av lövbiff (tror jag), pommes, beasås och en klick grönt. Det som reades ut var en massa öl från Dugges som jag redan hade provat, några öl från Thomas Creek som jag också hade provat och som dessutom är rätt mediokra, tre öl från danska Svaneke som jag inte heller var så pepp på och så fatölen och några udda flaskor av annat. Ett av de två fatölen var Pride of Nekron, som väl är storebrorsan till Son of Nekron som nyligen dök upp på bolaget, och den bestämde jag mig för. Imperial stout sitter ju gott så här års och PoN var härligt värmande och chokladig. Riktig smarrig och för 50 kronor var det förstås sjukt prisvärd. En av de udda sorterna på dagens rea var Mikkeller 10 som fick bli nästa. 40 kronor var det ju värt även fast den var trött och med all rätta dags att göra sig av med. När jag har sett den i butik i Danmark har den kostat mer. 90 kronor för två goda öl och en sjyst portion mat är ju riktigt svårslaget. Dessutom hade jag under mitt tvåtimmarsbesök ett trevligt sällskap av Rolf som satt brevid i baren, som jag diskuterade allt från Belgienresor till hatkärleken mellan Borlänge och Falun med. Vem sa att man inte kan gå själv till puben?

Som ni kanske förstår har jag nu officiellt utsett O'Connors till min absoluta favoritpub i Uppsala. Om du, kära läsare, har vägarna förbi Uppsala så hör av dig så går vi och ser vad Gabbe har att erbjuda för gott.