Han sa öl, hon sa vin

Jag gillar verkligen titeln, He said beer, she said wine, på denna bok om dessa två drycker och mat. Att öl är en dryck främst för män och vin en dryck som har fler kvinnliga anhängare känns som en fastcementerad bild hos många, inklusive mig själv. En viss sanning ligger det väl i det också. Ingen rök utan eld. Titeln spelar lite på detta, samtidigt som den berättar vad boken handlar om. En manlig bryggare som förespråkar öl och en kvinnlig sommelier som förespråkar vin.

Där tar mycket av det roliga slut. Efter att ha introducerat ölkillen Sam Calagione och vinkvinnan Marnie Old och berättat det vanliga om vin och öl så kommer man till bokens huvudspår, olika matkategorier där Sam och Marnie ger förslag på öl respektive vin och debatterar för sin sak. Det är uppdelat i små avsnitt om ost, grönsaker, smörgåsar, pizza & pasta, kryddig mat, skaldjur, fisk, fågel, kött, fruktdesserter och övriga desserter. Varje avsnitt är på sex uppslag, där man först slösar bort ett helt uppslag med rubriken för avsnittet och lite bilder. Sedan följer ett uppslag där Marnie berättar i mer allmänna drag om att para ihop vin med den aktuella matkategorien och därefter ett uppslag där sex olika maträtter i kategorien paras ihop med vin. Sedan följer precis samma sak fast om öl och avsnittet avslutas med en liten "debatt" mellan Marnie och Sam om vad som passar bäst. Dessa debatter är tyvärr mer eller mindre på sandlådenivå och stämmer alltför väl in med vissa fördomar om amerikaner. Det går i stil med "En saftig fruktpaj behöver en robust och stadig porter! - Ja, vilken paj skulle inte smaka gott vid sidan av en porter?". Det blir inte särskilt givande och väldigt tröttsamt i längden.

Själva formatet gör att det blir ganska uppstyltat och fungerar nog bättre som en uppslagsbok en som en bok att läsa sig igenom. Själva dryck- och matkombinationerna som föreslås känns ofta bra åtminstone, fast emellanåt kommer det saker som jag blir lite fundersam över, t ex Heineken till hummer, med motiveringen "The signature grassy, skunky flavor in this beer perfectly contrasts with the sweetness of the lobster meat". Just att de nämner specifika öl och viner istället för bara en stil är å ena sidan trevligt, å andra sidan är det ju ganska få av dessa öl som går att få tag på i Sverige (det är till och med flera som har en väldigt begränsad distribution i USA såvitt jag vet), och jag gissar att detsamma gäller för vinerna. Dessutom nämns öl från Dogfish Head ganska ofta och som ni kanske vet är Sam dess grundare och bryggmästare. Ska man se det som smygreklam för sina egna öl, eller är det helt enkelt så att han känner till dessa öl så oerhört bra att man kan lita på de kombinationsförslagen extra mycket?

Boken avslutas med ett gäng recept som är tänkta som förslag till den som vill ha en egen "vin-mot-öl-middag". Om man bortser från att måtten är amerikanska och vissa ingredienser kanske inte finns på ditt närmsta ICA så är de flesta recept intressanta utan att vara särskilt svåra att tillaga. Till sist får Marnie och Sam komma med några avslutande ord där båda bland annat skriver "vin/öl kanske inte är så dumt ändå" vilket känns så väldigt tillrättalagt, och återigen bekräftas vissa fördomar.

Nja, jag hade nog hoppats på lite mer. Framförallt är det presentationen och de löjliga debatterna som gör att boken inte riktigt håller måttet för mig. Idén till boken kom ifrån att Sam och Marnie har hållt i många vin-mot-öl-middagar på restauranger runt om i USA, och efter att ha läst boken undrar man lite hur det egentligen vore att gå på en sån där middag. Fast jag kan tänka mig att deras gnabbande blir underhållande live istället för att falla platt som det gör i skriven form. För ölnörden som vill fylla ut sin bokhylla och redan har en del böcker så kan det ändå vara ett okej köp. Eller om man inte är så insatt ännu och gärna vill täcka in både öl och vin i en bok. Är det mest ölläsning man är ute efter rekommenderar jag definitivt böcker som The Brewmaster's Table av Garrett Oliver före denna.