Intervju med Oppigårds-Björn, del 3

Den tredje och sista delen (del 1, del 2) av min intervju med Björn Falkeström, VD och grundare av Oppigårds.

Som ett stickspår på diskussionen om lokal anknytning kom vi in på det här med fantombryggerier och kontraktsbryggningar som börjar bli allt vanligare och jag frågade om detta var något som någonsin kunde bli aktuellt för Oppigårds. Ett tydligare nej är svårt att få. Björn var mycket tydlig med att de aldrig kommer att låta sina öl bryggas någon annanstans. Den dagen (om den kommer) de inte längre har egen kapacitet att brygga ett öl så kommer inte heller det ölet att bryggas. Oppigårds öl bryggs i Oppigårds bryggeri, punkt. Inte heller ville han att andra skulle använda Oppigårds bryggeri. Återigen poängterade Björn hur viktigt han tyckte det var med att hålla det lokalt för att främja ölkulturen.

Denna intervju är ju trots allt till en blogg, så jag frågade Björn om han följer några ölbloggar, ratingsidor och andra delar av det ölcommunity som finns online. Och visst gjorde han det. Dels för att hålla sig uppdaterad med nyheter, åsikter och trender i ölvärlden, men han menade också på att recensioner och inlägg från oss ölbloggare faktiskt kunde vara en indikation på när något inte riktigt gått som de tänkt sig utan att ha märkt det själva. Men det roligaste tyckte han var när vi skrev om små undersökningar vi gjort, till exempel Bröderna Lindströms smått ökända inlägg om Mariestads Export och Norrlands Guld, samt Gyllenbocks inlägg om ölförvaring på fönsterbrädan. RateBeer följer Björn mest på skoj för att hålla koll på hur det går för Oppigårds öl där, och lite stolt var han allt över att Amarillo Spring där ligger på femte plats i världen över amerikanska pale ale, i mycket god konkurrens. Bara en sån sak som att den ligger före urtypen för APA, Sierra Nevada Pale Ale tycker jag borde vara väldigt upplyftande.

Sen frågade jag om de inte var sugna på att haka på trenden med fatlagrade öl, men eftersom de varken har några fat ståendes eller planer på att köpa några sådana inom den närmsta framtiden så fanns inte heller några planer på att fatlagra öl. Däremot nämnde Björn att de har några mindre ståltankar i bryggeriet, och att de tänkt använda en av dem till att lagra ett lite mer speciellt öl på. De hade bara inte haft tid att utveckla och brygga något sådant öl än, men tids nog så. Han nämnde också möjligheten att, i brist på ekfat, lägga ner ekspån/ekchips i lagringstanken. Han nämnde sedan inga närmare tankar kring vad för öl som skulle kunna hamna i den tanken, men nog vågar man hoppas på ett barley wine med Oppigårds fantastiska humling? Däremot nämnde han i förbifarten något om att han var lite sugen på att brygga något i stil med en dubbel-IPA. Jag är inte den som tänker klaga om det blir verklighet av den tanken.

När vi nu ändå pratade om framtidsplaner och nya öl så var det, visserligen med en svag tveksamhet, som Björn avslöjade lite information om två öl som är på gång att bryggas och som ska skickas in som offert till Systembolaget för vårsläppet 2011. Den som har läst Systembolagets lanseringsplan för 2011, eller åtminstone Ofiltrerats fina sammanfattningar av de ölrelaterade delarna, vet att det i vårsläppet ska komma en parlansering med två svenska singelhumlade ale, och det är dessa två platser som Oppigårds tänker försöka lägga beslag på. Två ale med samma maltbas ska bryggas, och det ena kommer att singelhumlas med Saaz och det andra med Chinook. Jag håller alla tummar jag har för att dessa kommer in på Systembolaget för det kan bara bli bra. Jag vill minnas att dessa öl också skulle finnas på Stockholm Beer & Whisky Festival i höst, men jag har ingen anteckning om det så jag reserverar mig för att jag minns fel. Eventuellt skulle också ytterligare en ny öl bli klar för att presenteras på SBWF, men med dessa två singelhumlade ale och återlanseringen av Amarillo Spring kommer de ha mycket att stå i hos Oppigårds den närmaste tiden.

När vi ändå var inne på SWBF så nämnde Björn att 14 bryggerier, inklusive Oppigårds såklart, från Sveriges Småbryggarförening skulle ha sina montrar samlade tillsammans på årets SWBF och förhoppningsvis även kunna samarbeta på något vis där, till exempel genom att erbjuda provsmakningspaket med öl från olika bryggerier. Än så länge verkade det mest finnas lite lösa planer kring dessa samarbetsmöjligheter, men att de står samlat är nog bra för dem. Sen gled vi tillbaka in på ämnet med singelhumling, eller egentligen användandet av få humlesorter i samma öl. Många är det ju som tycker att Oppigårds är väldigt bra på att humla sin öl på ett lyckat sätt, och det verkar som att en av hemligheterna bakom detta är att hålla sig till ett fåtal humlesorter. Björn tycker att det är onödigt att blanda alltför många sorter, istället håller han sig till att använda ett fåtal humlesorter och använda dess kvaliteter till fullo, och man får väl säga att resultaten har talat för sig själva. Vad jag har sett så innehåller ingen av deras öl som produceras nuförtiden mer än tre humlesorter, och flera av dem innehåller bara två eller till och med bara en.
Amarillo Spring: Amarillo
Single Hop Ale: Styrian Goldings
Slåtteröl: Cascade och Saaz
Golden Ale: Pacific Gem, East Kent Goldings och Cascade
Indian Tribute: Cascade och Centennial
Summer Ale (2009): Cascade och Pacific Gem
Summer Twist: Pacific Gem, Bramling Cross och Amarillo
Easter Ale: Cascade, Chinook och Centennial
Starkporter: Pacific Gem och East Kent Goldings

Här avslutade vi intervjun, men så kom jag på att jag hade glömt en grej som jag verkligen ville prata om, nämligen vad och vilka som varit förebilder och inspirationskällor för Björn, så jag ringde upp igen och frågade just detta. När han 1997 började arbetet med det som så småningom skulle bli Oppigårds Bryggeri så var de, på en tiden ganska unga, svenska mikrobryggerierna Nils Oscar, Jämtlands och Slottskällans något av hans förebilder, men nu när Oppigårds vuxit till sig behövs inte längre några svenska förebilder. Björn erkänner också att han inte var särskilt bevandrad eller insatt i ölvärlden när han började bygga upp Oppigårds, men han hade i alla fall rest lite i Skottland och England och fått inspiration därifrån. Inga amerikanska bryggerier då undrade jag då? Mja, visst hade han läst lite om amerikanska bryggerier som t ex Boston Beer Company (som gör Samuel Adams öl), men någon särskilt stor roll som inspiratörer verkade de inte ha spelat. Hur kom det sig då att Oppigårds är ett av de svenska bryggerier som lägger mest "amerikansk touch" på sina öl? Björn trodde att den uppfattningen kom från att Oppigårds var ett av de första svenska bryggerierna att torrhumla sina öl. Han vill minnas att det första ölet de torrhumlade var Spring Ale som kom 2008, och sedan torrhumlade de även Late Summer Ale samma år, och därifrån har de helt enkelt spunnit vidare på något som blev lyckat.

Sen avslutades intervjun på riktigt. Att intervjua Björn, eller någon annan på Oppigårds, har jag haft i tanken nästan ända sen idéen att starta bloggen formades, så det känns kul att det nu blivit av. Björn var dessutom en mycket trevlig och öppen person att prata med och med många åsikter som jag håller med om. Hoppas att ni läsare uppskattar den här intervjun lika mycket som jag har gjort.