Nu när sommarvärmen börjar komma så är det ju på sin plats med lite god glass och nu under midsommarhelgen har det säkert ätits ett ordentligt glasslass med jordgubbar i detta avlånga land. Visst finns det hyfsat god glass i frysdiskarna men det enklaste sättet att få tag på riktigt god glass är ändå att göra den själv. En glassmaskin gör frysprocessen smidigare och resultatet blir bättre. Jag kör med en Philips HR2304, som har varit bäst i flera test och jag är riktigt nöjd med den själv. Går att få tag på för ungefär 700 kr.

En av min favoritsmaksättningar är cookies & cream, som av någon oförklarlig anledning inte någon av de stora svenska glasstillverkarna verkar ha lagt till i sin glassrepertoar. Nåja, det är ju ändå godast att göra själv. För en dryg liter glass behöver man:
3+1,5 dl grädde
1,5 dl mjölk
1,25 dl socker
4 äggulor
1 tsk äkta vaniljpulver (eller 2 tsk vanillinpulver)
ca 15 krossade Oreokakor

Hetta upp 1,5 dl grädde och 1,5 mjölk i en kastrull, men låt det inte börja koka. Lägg i äggulor och socker i en skål och kör ordentligt med elvisp eller i hushållsmaskin. Häll över den varma gräddmjölken sakta under kraftig vispning. Häll tillbaka allt i kastrullen och ställ på medellåg värme tills det börjar formas små bubblor i kanterna vilket kan vara väääldigt svårt att se eftersom det kan bli väldigt skummigt, men man får köra lite på känsla i sådana fall. Häll över i skålen igen och blanda i 3 dl grädde samt vaniljpulvret. Låt svalna helt, det går bra att ställa in det i kylskåpet. Om man vill ha en lite lättare glass kan man byta ut lite av grädden mot mjölk.

Plocka i ordning glassmaskinen och sätt igång den. Rör om smeten och häll i maskinen. När glassen börjar bli en slät massa häller man i kakkrosset och låter den köra ett tag till. Väntar man för länge kan glassen bli för hård för att maskinen ska orka blanda ner kakorna, men då går det bra att göra det för hand istället. Glassen är klar att äta men bli ännu lite hårdare om man ställer in den i frysen en stund. Om man inte har någon glassmaskin får man helt enkelt ställa in glassmeten i frysen och röra om då och då för att förhindra bildningen av iskristaller, och sedan ha kakkrosset när det börjat hårdna. Det tar dock mycket längre tid att frysa till glass i frysen än i glassmaskin.

Förutom att glassen blir godare än köpeglass så kan man ju göra precis vilka smaker man vill. Tänk dig att äntligen få äta den där glassen du alltid drömt om men som aldrig funnits att köpa. Bara fantasin sätter gränserna. Dessutom har man ju koll på exakt vad glassen innehåller och slipper tillsatser.

Öl till glass då? Jo, det funkar faktiskt riktigt bra. Själv är jag riktigt svag för en kraftig stout med mycket rostade kaffetoner till glass, men även en kriek funkar bra. Lite djärvare vore att prova en wit till glass, jag kan faktiskt tänka mig att det funkar men har aldrig riktigt provat själv. En skvätt engelskt barley wine kan nog också gå an, speciellt till glass med lite tyngre och mindre syrliga smaker som t ex romrussin, choklad och kola.

För ett tag sedan berättade jag om hur ölutbudet på krogarna i Falun förbättrats ordentligt det senaste året, mycket tack vare ett stort ölintresse bland oss som bor här. Kanske är det inte bara på grund av namnet som Café Slussvaktar'n i Falun har tagit in Strömsholms Slussvaktaren? Det är för övrigt en rätt trevlig, lättdrucken pale ale som passar bäst som en sommaröl då ölet inte står i största fokus men man ändå vill dricka något gott. Riktigt bra som session beer också då den låg på 4,6 % om jag inte minns helt fel. Men nu är jag inne på ett sidospår.

Det jag egentligen ville säga med detta blogginlägg var vad jag fick höra för några dagar sedan. Systembolaget här i Falun är en så kallad T3+-modul. Exakt vad det betyder är egentligen inte så noga, huvudsaken är att en sådan butik egentligen inte tar in de nyheter som kommer i små partier i början av månaderna. Men försäljningen av ölnyheter i Falunbutiken är så pass stor att man ändå mer eller mindre har fått lov att ta in dessa nyheter, som egentligen bara kommer i den högre T5-modulen. Detsamma gäller för spritnyheter (gissar att det främst är whiskynyheterna som går som smör i solsken), medan efterfrågan på vinnyheter inte ens är i närheten av vad som behövs för att ta in dessa också.

Ytterligare ett fint bevis på att det finns ett starkt ölintresse här i Falun!

Om man skulle skriva något om mat också? I helgen grillades det lite igen och det hamnade en Nils Oscar Rökporter i glaset. Andra gången denna sommar som jag dricker rököl till grillat och det är tamejtusan en riktigt bra kombination. Mer rököl till folket!

Häromkvällen var jag med på en liten provning med 10 deltagare där vi provade några olika starkviner och två öl till några olika efterrätter samt två olika ostar. En mycket intressant provning faktiskt. I glasen hade vi Château du Levant Sauternes 2007, Red Port Ruby, Porto Cruz Tawny, Fonseca Guimaraens Vintage Port 1995, Timmermans Kriek och Slottskällans Imperial Stout. För den som inte är så bekant med starkvin så är sauternes ett franskt sött vitt vin medan ruby, tawny och vintage port är olika stilar/klassifikationer av portvin. Som den mest ölintresserade deltagaren så fick jag äran att välja ut de två ölen. Kravet var att de skulle finnas i Systembolagets sortiment så då tyckte jag att dessa två var mest intressanta till denna provning, och det visade sig att jag inte gjort bort mig helt.

De efterrätter vi provade dryckerna till var hemgjord vaniljglass med hallonkräm, pavlova, en liten bakelse med limekräm på en smördegsbotten toppat med jordgubbar och en chokladmoussetårta med hasselnötsbotten. De två ostarna var en gruyere och en grönmögelost (har helt tappat bort vilken sort det var).
Det hela gick till så att vi först provade alla drycker var för sig utan något till och sedan provade en efterrätt/ost i taget med alla drycker till, i ovan skrivna ordning.

Sauternesvinet tyckte jag fungerade riktigt bra till allt förutom till vaniljglassen, där det bara blev en duglig kombination som varken var bra eller dålig. De flesta andra verkade ha liknande åsikter och Château du Levant får nog ses som en av kvällens segrare, om man nu ska utse en sådan. Allra bäst tycket jag den var till chokladtårtan, vilket var lite överraskande för mig, men där gjorde kombinationen verkligen att massor av nya smaker lyftes fram. Portvinerna, särskilt vintage porten, tyckte jag fungerade rätt så bra till vaniljglassen och pavlovan, men de fick det sedan lite svårare med limekrämsbakelsen och chokladtårtan och var direkt dåliga kombinationer med bägge ostarna. Här var dock meningarna väldigt skilda mellan deltagarna.

Och så ölen då. Krieken föll i god jord hos de flesta och passade bra till såväl efterrätter och ostar. Visserligen gick den inte lika bra med mögelosten och pavlovan som till de andra rätterna, men det blev åtminstone dugliga kombinationer även där. Pavlovan blev alldeles för gräddig och mögelosten var helt enkelt lite för kraftig för att låta krieken spela med ordentligt. Stouten hade ingen annan än jag provat innan och blev, något väntat, lite för mycket för några deltagare medan någon annan tyckte den var kvällens positiva överraskning. En tjej hade så svårt för den att hon slutade prova den till de olika rätterna efter en stund. Ganska väntat var det också att det framförallt var till chokladtårtan som många tyckte att den passade bra, men även till de andra rätterna kom det en del positiva ord om kombinationen. Själv tyckte jag den var utmärkt till allt utom pavlovan som helt enkelt blev för gräddig även för en imperial stout. Jag är egentligen ingen stor grönmögelostälskare men kombinationen med stouten var underbart trevlig med kraftiga smaker från båda håll som hamnade i stora, fina kontraster till varandra. Verkligen något jag rekommenderar er att prova om ni inte redan gjort det.

Väldigt kul var det att prova både starkvin och öl till efterrätter och ost, många nya kombinationer för mig och sauternesvinet var en trevlig ny bekantskap, även om 105 kr för 375 ml kanske inte kommer få mig att välja den före ett öl. Det var också kul att gå på en provning med både öl och vin där de flesta andra deltagarna var vinmänniskor snarare ölmänniskor, om man nu ska ta till sådana indelningar. Imorgon kväll ska jag träffa flera av dem igen, då tänker jag nog ta med mig en Cantillon Kriek att låta dem smaka på för att jämföra lite med Timmermans variant som vi hade på provningen. Ska bli spännande att se vad de säger om den.

Det har varit lite tyst här senaste tiden. Fotbolls-VM, nytt jobb och att min syster och systerson som är bosatta på Nya Zeeland är hemma på besök är stora anledningar till det. Förutom att det varit knappt med tid att skriva något så har jag inte haft så mycket att skriva om heller. Men jag tänkte i alla fall berätta att min syster släpade med sig lite öl och cider från Nya Zeeland. Cidern var mest på skoj till min bror som heter Isac, den hette nämligen Isaac's Cider. Av ett helt sexpack hade tyvärr bara en flaska överlevt.

Ölen hade det gått bättre för, men även där var det inte utan förluster. I ett blandsexpack från Monteiths med deras "classic range" hade en flaska, Original Ale, gått sönder. De tre andra, och mest intressanta ölen, ett trepack från Harrington's hade lyckligtvis överlevt. Monteiths bryggeri ligger i Greymouth på sydöns västkust och är väl kanske inte något som man kan kalla ett hantverksbryggeri. De brygger regelbundet ett gäng öl i ganska lättdruckna stilar och slår väl till med säsongsspecialiteter emellanåt. Jag har druckit flera av deras öl innan när jag varit på Nya Zeeland, men föredrar nog ölen från det likartade bryggeriet Mac's. De öl som fanns i sexpacket (och överlevde) var deras Pilsner, Celtic Red, Black Beer, Golden Lager och Radler Bier. Inga jättespännande ölstilar som sagt, men det är ändå kul med öl från andra sidan jorden. Pilsnern och Celtic Red verkade ha läckt något, vilket vi gissat var pga trycket under flygningen, så de dracks upp först. Ett enkelt omdöme är att de var välgjorda men inte mer. Celtic Red var lite kul då jag inte brukar uppskatta öl i den stilen (Kilkenny och Murphy's Irish Red) men tyckte att den här var ganska god.

Harrington's är ett av ganska många mikrobryggerier på Nya Zeeland och ligger i Christchurch, den största staden på sydön. Deras Rogue Hop Organic Pilsner drack jag en gång när jag var på Nya Zeeland och älskade den då för sin fina kombination av god frisk smak och drickbarhet (en kombination som gjorde att 50 cl tog slut väldigt fort), så det ska bli mycket kul att prova den igen och se vad jag tycker nu. I trepacket var det också en flaska Lazy Sunday Summer Lager och en East Indies Lager. Lazy Sunday är kryddad med tangelos (en korsning av tangerin och grapefrukt), koriander och ingefära, vilket låter väldigt spännande men frågan är hur det smakar.

Förut hittade jag en lista över bryggerier och bryggpubar i Nya Zeeland, men nu kan jag hitta den. Hursomhelst så minns jag att de hade något fler mikrobryggerier och bryggpubar än vad vi har i Sverige, och det med en mindre än hälften så stor befolkning. När det gäller att få tag på dem så hittar man Mac's och Monteith's ordinarie öl i nästan vilken håla som helst. Öl från de mindre bryggerierna hittar man lättast och till bäst priser på stora mataffärer som Pak n' Save och New World, och de kostar oftast 25-40 kr / flaska á 50 cl. De priserna kan man då jämföra med att storsäljare som Export Gold, Steinlager och Speights Gold Medal Ale kostar några kronor per 33cl-flaska när man köper en hel låda. När jag var på Nya Zeeland verkade de flesta vara mest inriktade på tolkningar av klassiska europeiska ölstilar, men verkar också ha börjat inse kvaliteterna i sina egna humlesorter som Pacific Gem och Nelson Sauvin. Det finns även andra "experimentöl" som t ex Manuka Beer, en öl kryddad med tea tree (som heter manuka på maori) som bryggs av den härliga lilla bryggpuben Mussel Inn i Golden Bay på sydön. Ett besök där rekommenderas om du någonsin är i de trakterna.

Som en liten anekdot kan jag nämna att Speight's Gold Medal Ale nyligen tillkommit i beställningssortimentet på Systembolaget. De kostar 32,20 kr per flaska, och det för en ganska medioker öl som kostar en sjättedel av det priset i sitt hemland :)

15 provare, 15 öl. Så var förutsättningarna. Klockan någon gång kring fem samlades vi i källaren på Elsborgs Slott (det låter lite häftigare än vad det är) för denna stora provning. Jag sätter fnuttar kring "IPA-provning" eftersom alla öl inte var klockrena IPA, men åtminstone rörde sig däromkring. Upplägget var som så att vi började med att prova tre öl, sedan valde vi ut en favorit av de tre som gick vidare och de två utslagna ölen drack vi upp, hällde över till någon bättre behövande eller i värsta fall hällde ut i slaskhinken. Sedan fick vi två nya öl i glasen som tillsammans med vinnaren från föregående omgång utgjorde en ny omgång med tre öl, och så fortsatte det så i totalt sju omgångar, tills vi provat 15 öl och kunde utse en vinnare för kvällen. Ett väldigt kul sätt att prova öl när man ska ta sig igenom ett lite större antal.

De 15 öl vi provade var alla inköpta på Systembolaget, vissa för längesen och vissa nyligen. Öl som Mikkeller Simcoe Single Hop IPA och Rogue Imperial IPA kom ju som tillfälliga nyheter för ganska längesen och var med andra ord väldigt gamla men hade faktiskt åldrats med värdighet, och med väldigt stor värdighet för att vara IPA. Alla IPA blir alltså inte trista med lite ålder.

De öl som provades ikväll var:
Mohawk Extra IPA
Midtfyns Double IPA
Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA

Chouffe Houblon Dobbelen IPA Tripel
Great Divide Fresh Hop Pale Ale

Oppigårds Amarillo Spring
Founder's Centennial IPA

Andersson Valley Hop Ottin IPA
Mikkeller Simcoe Single Hop

Great Divide Hercules Double IPA
Rogue Imperial India Pale Ale

AleSmith IPA
Stone 13th Anniversary Ale

Avery duganA
BrewDog Stone Bashah

Jag hade druckit nio av dessa tidigare, men det var intressant att dricka dem tillsammans med andra massor av andra IPA (och närbesläktade öl). Det blir liksom ett helt nytt sammanhang, som vissa klarade att stå upp i och vissa föll ganska platt. När vi kom till slutet av sista omgången och det var dags för alla att lägga sin röst på provningens segrare så tog duganA hem något av en jordskredsseger med åtta röster, medan övriga röster var friskt spridda över övriga startfältet. Jag själv tyckte Mohawk Extra IPA med sitt ordentliga råa bett och sköna obalans var bäst och den stod sig alltså från allra första omgången för mig. Hercules har jag fortfarande svårt att se storheten i, varje gång jag provat den har jag upplevt en enormt störande arom som jag närmast kan definiera som kattlåda.

För mig var det första gången jag deltog i en provning med fler än 7-8 personer. Det är kul när man är några flera eftersom det närmast garanterar att det blir lite spridda skurar med omdömena, vissa öl totalsågas av några medan några andra höjer samma öl till skyarna. Kvaliteten kvällens startfält (som jag inte kände till i förväg) låg väl ungefär i jämnhöjd med mina förväntningar, men den sociala biten av provningen blev långt över förväntan, och då hade jag ändå ganska höga förväntningar på en trevlig kväll. Även fast vi emellanåt försökte hålla igen på "mellansnacket" så hade det gått över fyra timmar när vi väl var klara med provningen, vilket väl är något av ett kvitto på vilken trevlig kväll det var.

Imorgon kväll tycker jag att ni ska hålla ett öga på beersweden.se. Skål och godnatt!

Den första onsdagen i varje månad kör Dalarnas Ölakademi en liten träff/provning på Pitcher's i Falun, så även igår kväll. Jag var upptagen fram till åttasnåret igår, men tänkte ändå att jag kunde titta in och se om de var kvar för att i så fall kunna dela med mig av de roliga nyheterna som dempa släppte häromdagen. När jag kom fram till deras bord så satt de just och gick laget runt med omdömen om de fem öl de druckit. Jag hann knappt hälsa innan jag blev satt på att snabbprova ölen jag med, och i det läget är inte jag den som är den. De öl som provades var Beer Here Lupulus, Green Flash West Coast IPA, Nögne Ö Dubbel IPA, Mikkeller 1000 IBU och Great Divide Old Ruffian Barley Wine. Fem snabba slurkar senare var jag redo att dela med mig av mina tankar. Att West Coast IPA var bäst var jag inte ensam om att tycka, men däremot stack jag ut hakan lite genom att hålla Lupulus som den näst bästa. Medan många tyckte den var lite för tunn och rankade den lägst av de fem så tyckte jag den höll ihop bra och var lättdrucken men ändå med en väldigt intressant smakprofil.

Som en bonus plockades det fram ett sexpack blandöl från Thomas Creek som är baserat i Greenville, South Carolina. I högt tempo provade vi en slatt var av deras Deep Water Dopplebock, Appalachian Amber Ale, River Falls Red Ale, Pumphouse Porter, Class 5 IPA och Up the Creek Extreme IPA. Vi var väldigt överens i våra tankar om alla dessa sex öl, nämligen att kvaliteten överlag var något låg, men med Up the creek som ett ljus i mörkret. Den var en god, men ganska enkel DIPA, men jag önskar nog ännu högre kvalitet när man ska dricka något som ligger på 12,5 % alkoholstyrka.

Först nu fick jag tillfälle att göra det jag egentligen kom dit för, berätta om vilka öl som ska komma på bolaget i höst. Jag hade självklart inte memorerat hela listan, men det jag kom ihåg var glädjande nog. Jag har glatt mig allra mest åt att Cantillon Kriek och Yeti kommer i fasta sortimentet och hos de andra var det nyheterna om att Old Ruffian och de ekade Yetisarna kommer som lockade fram störst leenden.