Resan, del 3: Amsterdam och en gnutta Utrecht

Egentligen svängde jag förbi Nijmegen också, men där hinkade jag bara i mig en massa Grolsch med en gammal hårdrockspolare och det är väl inte mycket att skriva om på en ölblogg. Första dagen i Amsterdam bjöd också bara på öl i stil med Jupiler, Heineken och några andra lager jag inte ens minns namnet på. Men så var det ju Queens Day och då är det bara att ställa finölen åt sidan, klä sig i så mycket oranget man bara kan hitta och ge sig ut bland miljontals andra människor på Amsterdams gator och kanaler och bara njuta av den glada stämningen, kanske stanna upp vid någon av alla ställen där musik spelas och dansa en stund. En sådan dag saknar vi i Sverige.

Nu får det vara slut på fulölsrelaterat tjafs. Dagen efter Queens Day (annandag queen?) verkade bli en regnig dag, men ack så fel vi fick. Istället blev det en solig och skön dag vilket ledde till att det blev mindre sightseeing och mer sittande på en solig uteservering med en Wieckse Witte i glaset. Första gången jag dricker veteöl med en citronskiva, men ärligt talat så föredrar jag nog min veteöl naturell. Även Affligem Tripel och Westmalle Tripel intogs på soliga uteserveringar, en miljö som verkligen passar en bra tripel.

På kvällen lyckades hela vårt sällskap på åtta personer att klämma sig in på den lilla och rätt fulla baren Zotte för lite middag och lite belgisk öl. Många rätter på menyn var lagade med öl, cuisine de biere, och det var inte helt lätt att välja men jag fastnade för lamm med sås gjord på Kwak. Inte ens med tallriken framför mig fattade jag vilken bit av lammet det var jag åt, men det var i alla fall benfritt, mört och gott. Till det serverades förstås belgiska fries med majonnäs. Det krävdes inte mycket hjärnaktivitet för att välja Kwak också som måltidsdryck men ojojoj vilken kombination det blev. Allting smälte samman på tungan till en enda sammetslen känsla, klimax nåddes och smakorgasmen sköljdes genom tungan. I varje tugga och klunk. Efter att en något tam geuze från Mort Subite gjort ett hyfsat försök att rensa smaklökarna så blev det en Gulden Draak och en Oerbier till efterrätt innan det var dags att lyckligt lulla hemåt.

Här någonstans smet jag iväg till den ovan beskrivna visiten till Nijmegen. Min kompis Lotte som jag bodde hos i Amsterdam jobbar i Utrecht, så på vägen tillbaka till Amsterdam stoppade jag där för att möta henne efter jobbet och så gick vi till Kafe Belgie, ett klassiskt ölhak med the usual suspects bland belgiska öl plus några andra rackare, men utan något som riktigt stack ut. Jag blev lite fundersam över deras glasval dock, jag fick en trappistpokal till min Urthel Hop-It. När magarna började kurra vandrade vi vidare till Kafe Olivier, en restaurang anlagd i en gammal kyrka, med dekor i engelsk pubstil. Luftigt såklart, men det var lite väl högt i tak för att få till någon mysig atmosfär. Även här var det mycket cuisine de biere på menyn. Lotte valde belgiska kalkonkorvar med sås på Leffe Dubbel och jag slog till på pärlhöna i Rodenbachsås, som förstås blev åt det sötsura hållet och gav en lite asiatisk touch på rätten. Gott, men inget extraordinärt. Till pärlhönan rekommenderades Goden Carolus Tripel, vilket funkade men det var långt ifrån några kulinariska fyrverkerier.

Så hade jag en dag för mig själv i Amsterdam. Trampandes på Lottes alldeles för låga cykel.tog jag mig kors och tvärs genom Amsterdam. Jag tog mig två tidiga tittar på vad De Bierkoning och The Cracked Kettle hade att erbjuda för att kunna fundera några timmar på vad jag faktiskt skulle köpa. Efter ytterligare kringhattande i Amsterdams stadskärna trampade jag iväg österut för att försöka hitta Brouwerij 't Ij, ett av Amsterdams två(?) mikrobryggerier, som antagligen är mest känt för sin strutsöl Struis. Där kände jag mig mest sugen på något lätt och törstsläckande så det naturliga valet var förstås deras pilsner, på fat i deras lilla pub. Eftersom jag även ville hinna med att besöka Ardensnest och Beertemple, samt fixa med ölshopping så fick det räcka där, men jag fick i alla fall med mig en flaska Struis också.

Från 't Ij bar det raka vägen till Ardensnest, en liten bar som bara serverar holländsk öl, och dessutom har som "motto" att ha minst en öl från varje holländskt bryggeri. Trevligt initiativ! De Molen Rasputin på fat fullkomligen skrek "Johan! Drick mig!" och så fick det bli. En av resans bästa öl, alla kategorier, så det valet behövde jag inte ångra. Allting i det ölet, från utseende till eftersmak, känns bara helt rätt. Bartendern var allt annat än rätt däremot. När jag kom var det bara jag och en till gäst där, men han satte sig hellre och läste tidningen än att prata med oss, även när jag försökte prata lite öl. Minuspoäng! Det fanns mer intressant bland de 30 ölen på tapp och till slut valde jag Emelisse Espresso Stout som uppföljare. Ganska endimensionell kaffestout som gjorde sitt jobb och inte mycket mer.

Nu var det dags för ölshopping, men den delen är ju avhandlad i ett tidigare inlägg. Så vi hoppar direkt till Beer Temple, Arendsnest systerbar som ligger runt hörnet från De Bierkoning. Här är den huvudsakliga inriktningen istället amerikanskt öl, och de har en hel del godbitar både på fat och flaska. Här var det Peter, ägaren till Beer Temple och Arendsnest, som stod bakom baren och utgjorde en total kontrast till bartendern jag råkade ut för på Arendsnest. En otroligt sympatisk man som mer än gärna pratade öl med mig och några andra ölnördar i baren. Det visade sig även att han beställt några öl från Hantverksbryggeriet, och han bad mig ge ett utlåtande om de andra 2-3 svenska bryggerier som hans leverantör hade, bland annat Nils Oscar. Jag hällde i mig en inte helt purfärsk men fortfarande klart njutbar Double Trouble IPA från Founders och fick även ett smakprov av Port Brewing WipeOut IPA från killen bredvid mig i baren som beställt en hel bomber till sig själv. Jag hade så trevligt på Beer Temple att jag blev kvar mer i nästan två timmar, när jag egentligen bara tänkt mig ett ganska snabbt besök.

Sammanfattningsvis är alltså Amsterdam ett riktigt bra resmål för den ölintresserade, och det finns ju otroligt mycket annat att göra också vilket ju kan vara en klar fördel om man reser med sällskap som inte är lagt åt ölhållet. Förutom Arendsnest och Beer Temple ska även De Wildeman, med mer belgisk inriktning på ölutbudet, vara riktigt bra. Se till att ha mycket kontanter bara, då många ställen är lite kinkiga med kortbetalningar pga höga avgifter.

Ytterligare en resenovell avklarad. Det där med att hålla sig kort är verkligen inte min grej. Nu är det bara en del kvar, om Danmark och framförallt ölfestivalen i Köpenhamn.